Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 STRIDSSKRIFTER
grymmaste oförrätterna mot individens andliga
frihet. Folket har i våra dagar sina hovtjänare,
hovpoeter och hovsmickrare alldeles som despoterna
på sin tid. De bilda ett slags folkets akademi, där
man skall hänga folket om halsen under lov och
pris, liksom man i de forna akademierna uppläste
äreminnen över excellenserna. I händerna på dessa
våra moderna perukstockar bli också litteraturen
och kritiken rätt och slätt litteraturpolitik med
generalorder från högkvarteret och agitation som
kring en valurna. Från i somras berättas en rolig
historia om, hur de erbjudit en kritiker att
framdeles uppställa honom som socialistisk
riksdags-mannakandidat, bara han ville hjälpa dem att
ordentligt slå upp en viss behaglig författare och
varsamt sätta skynken för de misshagliga. Så går
det till när folkprästerna hålla akademi med
mu-serna.
Men tiden rör sig ständigt framåt genom
motsättningar, fast förändringarna i sinnena till en
början försiggå dolt och famlande. Och inte heller
proletärfilosofien blir något evigt.
I min ungdom tänkte jag mig de yttersta
föregångsmännens stigar som branta fjällvägar, där
heliga fanor vajade och där endast de få korade,
folkens yppersta, kunde vandra upp utan att
svindla. Där syntes då på den tiden i fjärran
Tolstojs nästan apostoliska gestalt.
Nu går där en sönderkörd och grå landsväg,
där snart ingen renlig man längre vill sätta sin
fot. Och hövdingarna, folklighetens stora, var äro
de? I sina gravar ligga de. Trots all folklig för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
