Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibliografiska ströftåg i Finland, Ryssland och Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkornas dyrbarheter — det säges äfven urkunder och viktigare
handlingar — och afseglade till Danzig, eller som han i bref
till Gustaf Vasa uttrycker sig, blef vinddrifven dit. På grund af sin
skröpliga helsa vågade han ej heller inom den närmaste tiden
anträda hemresan. Detta var på hösten år 1527. Konungen blef mäkta
vred öfver Brasks beteende och satte ingen som helst tro till
hans uppgift att hafva blifvit vinddrifven till Danzig: i ett bref
af den 25 jan. 1528 säger han sig hafva erfarit att “slikth
motwäder var ecke i siön på then tijdt“. I ett annat bref yttrar sig
konung Gustaf till Brask på följande kraftiga sätt: “Szå lenghe
idhor sack hade siig så, ath i kunde molka, clippa och slackta
fåren efter Idhor willia, szå bliffue j tilstädis, Men när gudz ordt
kom och szade, ath i skulle födha Christi fåår, och ecke klippa
eller slactha them, szå flydde j“.
I Danzig fann Brask redan före sig en annan landsflyktig
svensk prelat, nämligen Sveriges siste katolske ärkebiskop
Johannes Magnus, som också funnit för godt att begifva sig i
landsflykt i stället för att underkasta sig den nya regimen. Med
honom befann sig tidtals hans broder Olaus Magnus och några
andra svenskar, däribland biskopen i Skara Magnus Haraldsson.
Härifrån bedrefvo de en liflig agitation för återinförandet af den
katolska tron i Sverige, en agitation, som särskildt tog sig
uttryck i en mycket omfattande korrespondens, såväl till furstliga
som högt uppsatta andliga personer. Danzig hörde denna tid
under Polens öfverhöghet, och i detta land hade katolicismen
sitt starkaste värn mot den från vester och norr framträngande
protestantismen. Det var då i första rummet med polska
prelater, som händelserna i höga Norden i bref diskuterades, och
vi hafva i behåll sådana växlade mellan de nämnda svenska
biskoparna och Petrus Tomicki, Mauritius Ferber, Johannes
Dantiscus, Johannes Chojenski m. fl. framstående polacker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
