Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Deri tredje brodern af friherrarna Scheffer, Per Scheffer, född 29 april 1718,
var i likhet med brodern Ulric en framstående militär. Vid 12 års ålder
volontär vid Lifgardet blef han fänrik därstädes 1740. Han gick i fransk tjänst och
utnämdes till Capitaine reformé a la Suite vid regementet Royal Suèdois 1745 ;
följande år Capitaine en pied med fullmakt att värf va ett nytt kompani vid
regementet samt adjutant hos generalen prins Clairmont; fick fullmakt som fransk
öfverste 1748, brigadier 1758 samt maréchal de camp 1761.
I svensk tjänst avancerade han till öfverste i armén 1760, generalmajor och
chef för Savolaks infanteriregemente 1763, chef för Kronobergs regemente och
dess lif kompani 1765, chef för Upplands regemente 1772, chef för Skaraborgs
regemente och generallöjtnant samma år, general 1776 och slutligen fältmarskalk
1778, en sålunda ovanligt lysande militär bana.
Scheffer deltog under 1741—1743 års finska krig i reträtten från Domarby
1742 samt i 1743 års vårkampanj på Åland och samma års höst ock
vinterkampanjen i Bohuslän. I fransk tjänst gjorde han flera fälttåg i Tyskland, Belgien
och Holland under marskalken af Sachsen, prins Clairmont och prins Conti. "Den
28 november 1757 blef jag", säger han själf," kommenderad med 550 man till
slottet Larburg (Harburg1?), som redan var bränt och kom lyckligen in den 29
om morgonen efter 6 mils marsch e genom fiendens armé och poster.
Belägringen påstod i 31 dagar och efter capitulationen erhölls fritt aftåg."
När Gustaf III kort efter 1772 års revolution förberedde ett anfall mot
Norge, bestämde han, att anfallsarméns hufvudkrafter skulle sammandragas kring
Vänersborg, och utsåg Per Scheffer till deras befälhafvare. Hela fälttåget
inställdes som bekant, sannolikt på kanslipresidenten Ulric Scheffers kraftiga
föreställningar, och konungens besök vid norska gränsen förklarades för en
"Eriksgata". Vid utbrottet af finska kriget 1788 beordrades den 70-årige
fältmarskalken Per Scheffer som högste befälhafvare för de trupper, som skulle samlas i
hufvudstaden; dessa ställdes emellertid sedermera under konungens eget
kommando. Han var äfven afsedd till landtmarskalk vid den riksdag, som skulle
följa på en af hofpartiet planlagd revolution 1768, hvilken dock ej då kom till
stånd, utan uppsköts till 4 år senare. Scheffer beskrifves såsom "en munter,
arbetssam och i handlingen bestämd man samt berömmes dessutom som en god
patriot".
Han afled ogift på öfverstebostället Kungslena i Västergötland den 10
december 1790. Han ägde det gamla Lilliehöökska godset Får dala i Åsleds socken
i Västergötland och kort före sin död gjorde han det till fideikommiss för
hufvudmannen för adliga ätten Scheffer n :r 1975. Detta fideikommiss innehafves
ännu af denna ätt och besittes nu af öfversten och chefen för Västernorrlands
regemente Carl Henric Ulric Scheffer, f. 1858.
Här ofvan har anförts, att den Skytteanska professorn i Uppsala Johannes
Schefferus hade 3 söner, hvilka grundade hvar sin ätt på riddarhuset och för
tvänne af dessa har nu redogjorts, nämligen för:
adliga ätten von Scheffer n:r 1200.
friherrliga ätten Scheffer.
Den tredje sonen, Ivo Scheffer, f. 1665 d. 1713, fick mera blygsamma
lefnadsöden än sina båda äldre bröder. Han dog nämligen som sekreterare i
bergskollegium och var gift första gången med Gustaviana Sophia Ehrenstjerna, syster till
hans broder Peters fru, andra gången med Agnes Pels, dotter till en major Pels.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
