Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖREBROSLÄKTEN BROAS.
Denna ätt anses bördig från Holland, men när den inkom är ej med visshet
kändt. Den återfinnes ej bland de många holländska släkter, som inflyttade till
den af Karl IX och Gustaf II Adolf nyanlagda staden Göteborg och gåfvo denna
dess säregna prägel från deras hemland med kanaler, alléer och parkanläggningar,
hvilka voro främmande för den tidens svenska stadsplaner. Det är sannolikt,
att den redan långt förut varit bofast i Sverige, så mycket mera som ätten Broms
är en gammal Örebrosläkt, och redan år 1616 var en Lars Broms, död 16183
borgmästare därstädes och sannolikt infödd Örebrobo. Han hade en son Jacobus
Laurentius, som 1615 var primus i skolan, men hvars senare lefnadsöden äro
okända.
Man känner ej med säkerhet hans släktförhållande till en Petter Broms, som
1683 blef faktor för smederna vid det af konung Gustaf II Adolf år 1620 upprättade
gevärsfaktoriet i Örebro och som afled 1691 samt är begrafven i Nikolaikyrkans
kor i grafven n :o 18, enl. Örebro kyrkas arkiv.
När Gustaf II Adolf uppsteg på tronen, fanns endast ett enda kronans
gevärsfaktori i riket, nämligen Arboga harnesk och gevärsfaktori. En berättelse
förmäler dock att redan hertig (Jarl, sedermera Gari IX, skulle hafva anlagt ett faktori i
Örebro, men detta är ej bestyrkt.
Enskilda vapensmeder funnos dock på flera ställen med verkstäder för
vapentillverkning. Den mest berömde af alla dessa och hvilkens namn äfven gått till
eftervärlden var Per Gustafsson från Kassmyra i Lerbäcks socken i Närike, som
lefde i midten af 1600-talet. Hans bösspipor voro vidt omkring berömda, äfven i
utlandet och ännu 200 år efter hans död skattades de högt af jägare och
skyttar.Vetenskapsakademien gjorde 1773 ett berömmande uttalande om Per Gustafsson och
säger däri, att hans bösspipor kunde i utstyrsel täfla med de utländska, men att
de vida öfverträffade dem i skjutförmåga och stålets godhet. Vidare jämfördes han
med sin tids förnämsta italienska bössmeder.
Arboga faktori kunde ej på långt när, under dessa krigiska tider, fylla härens
behof af vapen, isynnerhet som Gustaf II Adolf skapade en ny taktik, där
eldvapen och lättare formeringar fingo ökad betydelse i förhållande till de förut
allmänt brukliga tunga s. k. spanska tertierna med hufvudsakligast blanka vapen,
och bristen måste fyllas genom betydliga inköp från utlandet, särskildt från
Tyskland och Italien, hvilket blef betungande och kostsamt. Därför lät Gustaf II
Adolf anlägga flera nya vapenfaktorier förutom i Örebro äfven i Norrtälje,
Norrköping, Jönköping m. fi. Detta Örebro-faktori blef rätt snart ganska betydande,
tiedan år 1626 kunde det leverera 1,029 nya musköter till Stockholms
rustkammare ; dessutom tillverkades muskötgafflar och blanka vapen af alla slag.
Som tomtjord åt smederna och plats för verkstäder, af hvilka numera inga
lämningar finnas kvar, anvisades ett område tillhörande kronan och slottet norr
om Svartån, som då hette Trosaån, samt öster om slottet, eller området från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>