Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTEN LINROTM.
Ättens förste kände stamfader uppgifves vara en magister och kyrkoherde i
K ällrn o församling af Linköpings stift vid namn Laurentius, som hade en hustru
Brita.
Hans son Elias Larsson kallades Linderoth (äfven Linderot och Linderoot)
och var född 1620 samt afled vid 70 års ålder 1690. Kort efter hans död ingingo
arfvingarne till k. m :t med ansökan "att till deres så mycket bättre uppkomst
och framsteg blifva benådade med adeligt stånd". Denna ansökan bifölls "såsom
till en märklig belöning för deras faders meriter" genom ett den 17 febr. 1691
utfärdadt sköldebref för "framlidne inspektören Elias Linderoths samtliga äkta
barn, både söner och döttrar", hvarjämte dem efterläts att nämna och skrifva sig
Linroth. De voro till antalet nio, sex söner och tre döttrar — fyra af barnen
hade förut gått ur tiden —, som introducerades på riddarhuset 1693 under nummer
1222, och vapnet har i skölden ett blått fält, hvari synes en med rötterna
uppryckt lindstubbe af guld, hvarifrån uppstiga fyra gyllene lindblad.
Denne Elias Linderoth hade i yngre år arbetat som handelsexpedit och
bruksbokhållare samt därefter äfven en tid varit bruksarrendator i Fellingsbro socken.
då han 1665 genom ett förpantningsbref af öfverstelöjtnant Nils Lilliehöök, f. 1630,
d. 1692, erhöll 40 års arrende och nyttjanderätt till det i B jurkärns socken belägna
säteriet Alkvättern med alla dess tillhörigheter.
Om denne Lilliehöök heter det, "att han hvarken var god hushållare eller
älskvärd söm man, ty all hans egendom lades under seqvester, och sin hustru (Brita
Lejonsköld) behandlade han illa", och när han dog, måste konungen bevilja 600
daler silfvermynt af den seqvestrerade egendomen till begrafningen. Linderoth
omtalas däremot som en energisk och driftig man, outtröttligt verksam och
påpasslig, då det gällde att bevaka sina intressen.
Alkvättern, eller som det i äldre handlingar benämdes, Ahlqvittern, var vid
denna tid en ganska liten och obetydlig gård, jämförde med hvad den sedan blef,
efter hvad som framgår af en beskrifning vid en af Linderoth föranstaltad
inventering år 1668. Läget är synnerligt naturskönt vid sjön Alkvätterns norra sida,
på en af de vackraste punkterna i hela Värmland, enligt en akademisk afhandling
om Karlskoga bergslag 1779, af sedermera prosten i Karlskoga, Nils Kjellin.
Gården är sannolikt en af de äldsta i sin bygd, och skänktes jämte en mängd
andra egendomar till Riseberga kloster genom lagman Holdo Stråles och hans
hustrus utgifna bestamente 9 april 1286. Vid klostergodsens indragning till
kronan, enligt Västerås herredags beslut 1527, blef Alkvättern kronodomän och
utarrenderades till frälsebönder eller utgjorde borgläger "för knektar tills början
af 1600-talet, då gården kom i släkten Ribbings ägo. Därefter genom Elisabeth
Ribbings giftermål i slutet af 1620-talet med landshöfdingen Knut Lilliehök af
Fårdala, öfvergick egendomen till denna ätt, men förpantades och slutligen
försåldes af deras son, förut nämde Nils Lilliehöök, till Elias Linderoth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
