- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
69

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

på kvällen in till Jönköping, där de berusade sig så, att de togos tillvara af
polisen och inmanades i häkte. Där sutto de, när Höppener kom fram till staden.

I nyktert tillstånd erkände de sedermera, att de fått pistoler att
skjuta Höppener med af en rustmästare Björkman vid Jönköpings faktori. Db
bereddes emellertid tillfälle att rymma ur häktet, enligt enskild
öfverenskommelse mellan befälhafvaren för garnisonsförstärkningen, baron von Köhler och
Höppener, cch saken blef ej dragen inför rätta. I vida kretsar hyllades
Höppener som den orädde och modige man, som vågade träda fram och kläda skott
för de fattigas och betrycktas sak.

Den tillsatta kommissionen arbetade under 4 månader och öfver 800
personer afgåfvo vittnesmål, men kanske mest genom Per Johan Höppeners
kraftiga ingripande utföll domen till arbetarnas förmån Detta resultat hälsades
naturligen af arbetarna med den största entusiasm och deras genialiske
försvarare och advokat hyllades på mångahanda sätt.

Höga vederbörande i Stockholm voro ingalunda trakterade af denna sakens
utgång. Den ansåg Höppener för en samhällsvådlig person och rådet lät
ut-skrifva häktningsorder på honom att insättas på Jönköpings slott. Men när
konung Adolf Fredrik erhöll denna handling till underskrift, ref han den helt
resolut i stycken under förklaring, att en sådan rättfärdighetens stridsman, "den
barmhärtige samariten", som han kallade honom, ingalunda borde inmanas på
fästning utan hafva sin fulla frihet att vaka öfver, det våld och förtryck ej
förekom på andra ställen än i Jönköping, utan att i stället lag och rätt efterlefdes.
Någon häktning kom ej heller till stånd.

Af öfverdirektören i Jönköping Fredrik Ehrenpreus’ tio barn afledo fem
söner i mycket späd ålder; af de fyra döttrarna blef den äldsta, Anna Elisabeth,
f. 1748, gift med öfverstelöjtnanten Carl Magnus Sparrsköld n :r 1195;

Gertrud Fredrika, f. 1752, med vice presidenten friherre Gustaf Mauritz
Posse af Säby;

Catharina, f. 1759, med hofrättsrådet Pehr Arnell, nobil. Arnell n :r 1885 ;
samt

Ulrika Christina, f. 1763, med sin sysslings son landshöfdingen Johan Axel
Stedt mr 1313.

Dessa fyra systrar voro alla stiftsfröknar eller som benämningen nu lyder
stiftsjungfrur, d. v. s. inskrifna i stiftsmatrikeln för Vadstena adliga
jungfrustift, som då var nyligen bildadt. Vid 1734 års riksdag väcktes förslag af frih.
C. V. Cederhjelm om inrättandet af ett adligt jungfrukloster. Till detta
ändamål upplät riksdagen 1738 Vadstena slott, hvarefter ridderskapet och adeln
anförtrodde åt en direktion uppdraget att förverkliga den ifrågavarande planen,
som afsåg att inrätta ett stift "för adeliga jungfrur i Vadstena, hvarest the mot
en ringa stadgad inskrifningsafgift kunna niuta ej allenast under
uppfostrings-åren utan ock sedermera i all then tid the lefde oförsörgda, och velait i stiftet
förblifva, årligt underhåll samt penningar till kläder ifrån sexhundra till tusende
daler kopparmynt årligen". Direktionen sökte i första hand samla fonder, dels
för att sätta Vadstena slott i beboeligt skick, dels för att betrygga företagets
ekonomiska framtid och samtidigt uppgjordes stat för stiftelsen. Enligt denna
skulle mottagas nio "altfröknar" och 180 yngre fröknar, hvilka skulle ställas
under uppsikt af en abedissa, biträdd af ett stort antal lärarinnor och lärare samt
en talrik tjänstepersonal, tillsammans 328 personer. Fröknarna skulle bära ett
emaljeradt ordenskors af guld, med initialerna L. U. (Lovisa Ulrika) i
guldbokstäfver i midtelskölden att bäras i blått band om halsen och därtill ordensdräkt.Men
nödiga medel att förverkliga denna stora plan kunde ej hopbringas, så att den
förföll, och redan 1748 började pensioner att utbetalas från Vadstena stifts fonder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:42:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strokirk/1/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free