Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Den mellersta af de trenne bröderna, Göran Soop fortplantade ätten. Han
blef kornett vid Lifregementet till häst 1702, löjtnant 1704, slutligen ryttmästare.
Död 1725.
Grift med Anna Catharina Stjerneman, dotter till häradshöfdings i Hallared
Erik Olofsson Stjernemaii och Catharina Rask, hade han en dotter Maria
Eleonora, d. 1730, gift med kaptenen friherre von Zeidlitz, af utländsk börd samt en
son Erik Soop, f. 1719, d. 1756. Dragon vid Bohusläns dragonregemente 1737,
korpral vid Västgöta kavalleri 1740, kvartermästare därstädes 1743, kornett 1747,
slutligen ryttmästare.
Gift med sin kusin friherrinnan Anna Christina Rehbinder. I detta äktenskap
föddes 1754 en son Åke Soop och med honom utgick den äldre grenen af
Soop-SKa ätten 1812.
Vid 16 ars ålder begaf han sig till utlandet och gick i krigstjänst samt blef
efter många växlande öden fanjunkare vid preussiska regementet Sobel i
Ank-lam i Pommern och sedermera fänrik därstädes. Efter sex års tjänst rymde han
för duell- och subordinationsbrott åter till Sverige, där han inom kort förslösade
och försålde sin ärfda egendom. Han ingick nu som menig man vid Svenska
Lifhusarkåren 1795 under namn af Åke Preutz. Följande år dömdes han till
långvarigt fästningsstraff på Vaxholm, där han afled 1812, för under rusigt tillstånd med
en högaffel föröfvadt dråp å artilleristen Johan Smittman.
* * *
Den mest kände af Hans Åkessons söner blef Erik Soop till Stora Bjurum
i Västergötland och Säfstaholm i Södermanland, född 21 augusti 1592, öfverste
för Västgöta ryttare samt död barnlös vid nära 40 års ålder, 13 mars 1632.
Kort efter det han gått i krigstjänst befordrades han till ryttmästare för ett
kompani Västgöta ryttare och deltog sedan i Gustaf II Adolfs krig, där han ofta
utmärkte sig.
Han var en framstående tapper och rådig soldat. Den 24 december 1627 blef
han på rikssalen i Stockholm med stor högtidlighet och i närvaro af adeln af
konung Gustaf II Adolf slagen till riddare. Detta som belöning för att han genom
sin tapperhet och sinnesnärvaro hufvudsakligast bidragit till segern, nyss blifven
öfverstelöjtnant, i träffningen vid Dirschau samma år. Härvid hade sålunda
tillgått att polackarne gjorde ett så häftigt anfall, att hela svenska rytteriet vek
tillbaka utom Soop med Västgötarne och han lyckades uppehålla fienden så länge,
att de andra hunno samla sig och förnya striden, hvilken slutade med svenskarnes
seger.
Han frälsade konungen 1629 i slaget vid Stuhm, en obetydlig stad i provinsen
Preussen nära Marienburg, eller, enligt andra uppgifter ej Stuhm utan
Weissenburg. Detta, slaget vid Stuhm, var en fäktning mellan svenska härens
efter-trupp under befäl af grefve O. L. von Solms, som mot konungens order lät locka
sig till strid mot en polsk-österrikisk här under Arnim och Knietpolski.
Svenskarne förlorade mycket folk samt tio kanoner.
Familjetraditionen förlägger denna räddningshändelse till Stuhm, likaså
svenska akademien, som år 1800 lät slå en minnespännuig öfver öfverste Erik Soop.
Den Soopska stamtaflan och familjekrönikan som i sekler förtäljer om
släktens öden, berättar också om denna räddningsbragd, men förlägger densamma till
Weissenburg
Någon plats med namnet Weissenburg finnes ej i de länder, som berördes af
Gustaf II Adolfs polska fälttåg — ett Weissenburg vid Rhen kan ej gärna afses,
då dessa aldrig nådde dit — men väl ett Weissen&<?r<7, som är en liten plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
