Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Märtha Maria, i. 1807, med prosten och kyrkoherden i Grenna Johan
Ekstrand ;
Brita Helena, f. 1811, med kaptenen vid Skaraborgs regemente Gustaf
Fredrik Nycander;
Gustafva Ottiliana, f. 1820, med prosten och kyrkoherden i Göteryds och
Traheryds församlingar af Vexiö stift, Gustaf Henrik Olin.
Anna. Maria, f. 1823, med kamreraren vid Linköpings sparbank Nils Fredrik
Cnattingius.
Yngste sonen Olof, f. 1814 d. 1861 barnlös å kaptensbostället Ingared i
Västergötland, blef fänrik vid Västgöta regemente 1834, löjtnant 1842 och kapten 1861.
Gift med Mathilda. Gabriella Kristina Wäsfelt, dotter till ryttmästaren Carl
Gustaf Wäsfelt n :r 1035 och Märtha Gabriella Wijk.
Äldste sonen Ake Soop, f. 1810 d. 1642, var’ vice häradshöfding och
ombudsman i Östgöta hypoteksförening samt kammarherre.
Gift med Catharina Sofia Althea Hedenstjerna, dotter till majoren Carl
Hedenstjerna n :r 1753 och friherrinnan Christina Sofia von Rosen. Han hade
fyra döttrar och en son Erik Åkesson Sooj), f. 1854 d. 1905. Han var sedan
1875 tjänsteman vid statens järnvägar.
Gift 1900 med Ebba Elisabeth Engqvist, f. 1880, dotter till majoren Konstans
Engqvist och grefvinnan Ebba, Eleonora Ingeborg Fredrika von Schwerin
efterlämnar han två söner.
Åke Eriksson Soop, f. 1902.
Erik Eriksson Soop, f. 1904.
Genom Carl XI :s reduktion blef den Soopska ättens stora rikedomar
betydligt förminskade och den var ej längre en af landets rikaste släkter. Den
undgick dock ödet att, som så mänga andra af de gamla familjerna, genom
reduktionen alldeles utarmas och bringas till tiggarstafven. Stamgodset Stora
Bjurum kunde bibehållas och kvarstannade i släkten tills långt fram på
1800-talet.
Man har sagt, att följande karaktärs- och släktdrag varit utmärkande för
den Soopska släkten och kunnat spåras hos dess medlemmar, nämligen:
redbarhet, plikt och ansvarskänsla, äfvensom mod och rådighet att ha-ndla
i farans stund samt moraliskt mod att säga sin mening fritt ut, men
också envishet och häftighet samt slutligen utprägladt hedersbegrepp
och orubblig trohet och kärlek till konung och fädernesland.
I likhet med många andra gamla släkter, som i flera århundraden besuttit
samma gods, har ätten Soop äfven en spökhistoTia från sitt stamgods, Stora
Bjurum i Västergötland.
Denna berättelse, som ej förut funnits upptecknad i tryck utan fortlefvat
genom muntlig tradition från generation till generation, lyder sålunda:
Soopska spökhistorien.
Det var en gång för mycket, mycket länge sedan, som en af de anborne
herrarne Soop till Stora Bjurum i Västergötland satt i sitt arbetsrum och tänkte.
Septemberkvällen var mörk och ute rasade storm.
Då hördes en knackning på dörren. ’’Stig in!" ropade slottherren. Men
ingen kom.
Då trodde han, att stolnnen kanske piskat en trädgren mot rutan, så att
det lät som en knackning.
Så tog han en bok och började läsa. Då knackade det igen. "Stig in!’1
ropade ånyo slottsherren, men ingen kom ändå. Så läste han en stund igen i
sin bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
