Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
håll skulle anslås till honom, men detta reducerades till 100 Rdr banco pr månad.
Snart inställde sig ekonomiska svårigheter. Mörner hade nämligen betydliga
skulder, förorsakade af hans resor samt ingripande i tronföljarvalet. Han hade
tänkt, att alla omkostnader för detta skulle ersättas honom, men så skedde ej.
Sannolikt vände han sig ofta i sina ekonomiska trångmål till kronprinsen för
att få hjälp, men så småningom tröttnade denne på att lämna bistånd, isynnerhet
som Mörner alltmer och mer föll i onåd. Den årliga amorteringen af Lisma
utbetalade kronprinsen ej mera och till och med månadsunderhållet indrogs.
Slutligen blef Mörners ekonomiska ställning ohållbar. Lisma inlöstes 1819 af konung
Carl XIV Johan. Fyra år senare tillbytte han sig Stjärnsund i Närike af
öfverste Otto Julius Hagelstam mot Lisma och 50,000 Edr Rgd.
Andra motgångar drabbade äfven Mörner. Sålunda lär han ha haft löfte
om landshöfdingeplats först i Linköping och sedan i Jönköping, men däraf blef
intet, och hans ståthållarskap på Rosersberg 1818—1819 var förenadt med
synnerligen obehagliga kontroverser med konungen.
Emellertid anses det, att Carl XIV Johan trots allt var Mörner mycket
tillgifven och en försoning åvägabringades äfven i slutet af 1820-talet. I synnerhet de
sista åren af sin lefnad var han mycket angelägen om att hafva Mörner i sin
närhet och för att få honom att bo i Stockholm erlade han hyran för hans
våning samt lämnade ett ganska rikligt årsunderhall.
I "Minnesbilder i profil", tecknade af den framstående statsmannen och
politikern friherre Carl Otto Palmsterna, f. 1790, d. 1878, hvartill manuskriptet
förvaras på Skenas i Södermanland, skildras Mörner sålunda:
Carl Otto Mörner, friherre, född 1781. död 1868, öfverste.
Till växten liten och oansenlig utan något yttre som i öfrigt kunde vinna
uppmärksamhet; utan högra bildning eller sådana själsegenskaper, som gifva
inflytande på kamrater uti soldatlifvet eller på umgängesvänner i sällskapslifvet.
Därjämte behäftad med någon svårighet att uttrycka sina tankar. Utan
märkeliga släkt eller vänskapsförbindelser och utan pänningförmögenhet. Men med
ett oförskräckt sinnelag och brinnande fosterlandskärlek, som ej aktade några
svårigheter »eller skydde några andra betänkligheter än hederns och ärlighetens.
Ät sitt fädernesland förvärfvade han en styresman ; åt sig själf hustrur och
döttrar; men pänningen fann ingen trefnad i hans bo.
Han var försynens redskap för ett ändamål och lefde länge nog för att se
den lyckliga frukten af sin tilltagsenhet i tredje led.
Den s. k. kungamakaren Carl Otto Mörners efterlämnade hemliga
familje-papper, om hvilka blott ytterst få nu lefvande personer hafva någon kännedom
gifva ^emellertid otvetydigt vid handen, att han ägde en mer än vanlig begåfning
och skarp blick samt att han ingalunda saknade högre bildning.
Carl Otto Palmstjernas skildring af Mörner i sina "Minnesbilder i profil"
är nog ingalunda den fullt opartiska teckningen af denne märkliga och för sin
fosterlandskärlek och oräddhet mycket förtalade samt förföljda man. Själf säger
Mörner som afslutning af manuskriptet till "Några ord om första tanken och
ursprunget till marskalk Bernadottes, Prins af Ponte-Corvo, kallande till Sverige",
utgifven 1853: "Jag har aldrig kunnat förmås att vända kappan efter alla möjliga
politiska vindar etc", samt fortsätter: "Jag vågar på mig tillämpa dessa
Silfverstolpes härliga ord:
I mitt fosterlands försvar
Skall jag söka all min ära
Och, orn jag det räddat har,
Själfva orättvisan bära.
Nöjd att i mitt hjärta nära
Minnet att jag dygdig var."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
