Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
punktlig i expeditionshänseende, men ehuru god talare ej synnerligen lycklig
predikant och för öfrigt ej så synnerligen danad till präst. Under fälttågen och
krigsåren hade han nämligen förvärfvat skick och låter, hvilka kanske ej alltid
harmonierade med en landtprästs mera blygsamma ställning. Beträffande
skolväsendet uttalade han den åsikten, som nog delades af ett stort fleral af hans
samtida inom herremannaklassen: "att någon vidare undervisning än i
innan-och katekesläsning vore för allmogens barn öfverflödig".
Att han stod väl anskrifven på högsta ort, därom vittna trenne hedersgåfvor,
som förlänats honom vid två tillfällen af konung Carl XIV Johan.
Den ena var en större förgylld silfverkanna, hvilken nu lär förvaras på Stael
von Holsteiska ättens fideikommiss Vapnö i Halland invid Halmstad. Den andra
var en .hedersvärja, en s. k.
"fältprost-värja", förfärdigad af den under
180O-ta-lets början berömde klingsmeden Liljedahl
i Stockholm, värjan med förgyldt ciceleradt
fäste och klingan å båda sidor etsad i
rika emblem, minnande såväl om det
prästerliga som om krigarkallet samt med
konungens (Carl XIII) och kronprinsens (Carl
XIV) namnchiffer. Denna värja finnes i
sonsonens, intendenten Hugo Hedberg i
Örebro, ägo.
Fältprästinstitutionen, denna gamla
ärevördiga inrättning med dess minnen från
Sveriges storhetstid finnes ännu k\ar i den
svenska armén, aktad och ansedd äfven
om man möjligen kan säga, att den ej
utvecklats fullt i jämbredd med a.rméns stora
^ utveckling tör öfrigt.
I den franska hären var den för länge
sedan afskaffad, när världskriget 1914—1916
utbröt. Det dröjde dock ej länge, förr än
den franska armens högste befälhafvare, general Joffre, anställde
regementspastorer. Manskapet begärde det och fordrade att få dem. Den kanske ifrigaste
gudsfornekarn bland Frankrikes ledande män har undertecknat för någon tid
sedan ett dekret om själavård på republikens krigsfartyg. Detta händer i ett land
dar en minister for ej länge sedan under deputerade kammarens jublande bifall
förklarade sig vilja "släcka himlens ljus", d. v. s. afskaffa all religion.
Ett vittnesbörd om de inånga fältprästernas insats i det tvska folkets väldiga
kamp för sin tillvaro och utveckling gifver oss doktor Sven Hedin i sin bok
"Från fronten i Väster". Han skrifver där följande:
"Fältprästerna äro ett släkte för sig, alltid glada, vakna, uppoffrande och
frimodiga. De äro soldaternas själasörjare, predikande för de lefvande, tröstande
och hugsvalande de döende. Den kyrkliga bekännelsen spelar ej längre någon
roll, protestantiska och katolska präster umgås som bröder. Det råder ingen
konkurrens mellan dem, alla hafva e n Gud och alla sträfva mot e 11 mål,
fosterlandets välfärd. Här ser man ofta präster komma sprängande till häst med korset
om halsen, den svarta filthatten på hjässan och den hvitvioletta bindeln kring
fältrockens vänstra ärm. Icke sällan äro de prydda med järnkorsets tecken.
Då hafva de kanske stått midt i granatelden och talat om uppståndelsen och
lifvet eller med orubbligt lugn stannat kvar och talat, medan fientliga flygare
JOHAN ADOLF HEDBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
