Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 ÄTTEN ANCKARSVÄRD
efter en treårig kurs viel militärakademien i Berlin blifvit kornett vid Vestgöta
kavalleri samt derefter börjat studera vid Uppsala Universitet. Efter två års
studier — han var då 22 år gammal — blef han prestvigd och utnämndes till
Kungl. Hofpredikant. Alltefter som Schwerin drog sig tillbaka från det
politiska lifvet, intog Anckarsvärd hans plats som ledare af oppositionen.
Vid 1817 års riksdag uppträdde han i skarp opposition mot regeringen,
klandrade finansförvaltningen, yrkade nedsättning i anslagsfordringarne m. m.
och efter riksdagens slut blef han på Carl Johans befallning åtalad för
majestätsbrott med anledning af ett skriftligt utlåtande, deri han betecknade
styrelsens åtgärder såsom »landsförclerfliga». Vid rättslig granskning befanns dock
denna skrift vara af helt oskyldig art och ingalunda åtalbar, hvadan målet mot
honom måste nedläggas, till stor harm och skada för konungens och regeringens
prestige.
Under 1823 och 1828 års riksdagar var Anckarsvärds opposition ännu
kraftigare. Han invaldes i statsrevisionen och han verkade der med framgång för
ökad heigel åt tryckfrihetens grundsatser. Vid 1828—1830 års riksdag spelade
han en så betydande roll, att man väntade, clet ny regering skulle bildas med
honom som ledande. Några verkliga egenskaper som ledare besatt han likväl
ej och af en obetydlig anledning återlemnade han midt under pågående riksdag
sin riddarhuspolett och lemnade riksdagen.
Anckarsvärd uppträdde flitigt som skriftställare i statsekonomiska och
politiska ämnen. Han öfversatte 1826 »Moralen tillämpad på politiken» af E.
Jouy. Tillsammans med den berömde rättslärde politikern Johan Gabriel
Richert, född 1784, död 1864, utarbetade han 1830 »Förslag till
national-representation» med den norska statsförfattningen som mönster och 1833 skriften
»Politisk trosbekännelse», hvilken väckte oerhördt uppseende och föranledde en
petition med begäran om ett kungligt förslag till ny representation.
Den stormiga riksdagen 1840 framträdde Anckarsvärd som en af
oppositionens främste målsman. Han utsågs till ordförande i konstitutionsutskottet,
hvilket ställde konungens rådgifvare inför riksrätt och framtvang ett märkligt
kungligt representationsförslag, hvilket dock under följande riksdag endast vann
majoritet i borgare och bondestånden. Derjemte framkallade han den s. k.
»Ståthållarestriden» genom sin motion om sådan ändring af föreningen mellan
Sverige ocli Norge att Sveriges »principala ställning» bättre kom till sin rätt.
Derefter deltog han ej mycket i det offentliga lifvet men för sina liberala
åsigter verkade han energiskt till sin lefnads slut och denna verksamhet bidrog
mycket att i allmänna opinionen bana väg för representationsförändringen 1865,
hvilken han dock ej fick upplefva.
Anckarsvärd inköpte 18.15 Karlslunds Säteri utgörande 2 mantal berustadt
säteri samt 7 underlydande mantal i Längbro och Ånsta socknar, 1I4 mil vester
om Örebro, af fru Anna Charlotta Günther, född Carpelan. Hon var enka efter
kaptenen vid Nerikes och Vermlands regemente Kristian Ernst Günther N":o
1723, född 1756, död 1815, som fått egendomen i arf efter sin fader,
ryttmästaren vid Vestgöta kavalleri Gustaf Ernst Günther, född 1726 död 1791,
hvilken af kronan inköpt densamma. Om Karlslunds äldre historia är kändt,
att genom Örebro städs af Kongl. Maj:t utfärdade privilegiebref af 3 augusti
1635, hvilket bekräftades 1645 och 1650, donerades till staden för att upphjelpa
samhället ur dess stora fattigdom och betryck trenne i dess närhet belägna
kungsladugårdar till hvilka hörde ansenliga jordområden. Dessa
kungsladugårdar voro den norra, den södra och den vestra och skulle från dem utgå en
årlig skatt till kronan af 50 skeppund stångjern. Den norra och den södra hade
sedan urminnes tid hört till slottet, men den vestra synes ej förr än i början
af 1600Ltalet fått karakter af kungsladugård och den stannade ej länge i stadens
ego, ty den indrogs under Carl XI:s reduktion till kronan. Den kallades äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
