Kultur- och personhistoriska anteckningar / Andra delen / 107 (1915-1920) Author: Oscar Fredrik Strokirk Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pergamentsband ur Brenners bibliotek, under förklaring att han skattade
detsamma mer än all öfrig kvarlåtenskap.

Messenius hade mycket fästat sig vid den liflige och intelligente 13-åringen
Isac Brenner och när han bröt upp för att fortsätta resan till Kajaneborg,
erbjöd han sig att medtaga honom och uppfostra honom som eget barn. Modern
gaf sitt bifall och Isac medföljde.

Endast i två år fick han åtnjuta sin snillrike fosterfaders undervisning,
ty genom något missförstånd mellan Messenius och Erik Hare lät den sistnämnde
bortföra Isac med våld. Om Isac Brenners studiegång är ej mera bekant, än att
han inskrefs 1618 vid Åbo katedralskola, 1625 blef student vid Uppsala universitet
samt redan 1627 prestvigdes. Liksom sina förfäder blef han först kaplan i
Mustasaari och hans rykte som predikant var så stort, att ej blott Uleåborgs stad
utan äfven Åbo önskade förvärfva honom som ordets förkunnare, men han
föredrog hemtrakterna och blef kyrkoherde i Storkyro 1644 och sedan prost.

Gift 1629 med Sursilliana Susanna Werenberg, född 1609, död 1685, från
Wörå i Österbotten, dotter till lagläsaren i Österbotten Gabriel Påwelsson
Werenberg och Barbro Viloides eller Wilow. Han erhöll under de första 21 åren
af sitt äktenskap ej mindre än 20 barn, men af dem afledo 16 stycken i späda
eller unga år. De öfverlefvande voro dottern Margareta, född 1650, död 1715,
gift med borgmästaren i Nyköping Jacob Bockmöller och sönerna Henrik, född
1630, död 1689 samt Gustaf, född 1638, död 1695, båda aflidna som kaplaner i
Storkyro och den tredje och yngste sonen Elias Brenner, den märkigaste af
ätten Brenners alla medlemmar, född 1647, död 1717, och hans begrafning
kostade 312 Daler kopparmynt enligt en uppgift i C. L. von Schantz genealogiska
samlingar i K. Riksarkivet.

ELIAS BRENNER f. 1647 d. 1717.

Vid sju års ålder sändes han till skolan i
Nykarleby, hvilken grundlades 1641 af grefve Per
Brahe och vid sexton år inskrefs han som student
vid Uppsala akademi i dess »Album alumnorum».
Det årtionde, då han studerade der, inledde en första
blomstringstid för de antikvariska studierna och
forskningen i Sverige. Af de vetenskapsmän, hvilka
gingo i spetsen för rörelsen, må nämnas
häfdatecknaren Olof Verelius, som 1662 blifvit utnämnd till
Antiqvitatum Patriæ Professor samt den lärde
Johannes Schefferus, stamfader för Schefferska
ätterna i Sverige, från Strassburg; han hade redan
1647 af drottning Kristina kallats att intaga den
Skytteanska professionen i Uppsala. Brenners
ovanliga insikt i fäderneslandets häfder, hvilken han
inhemtat af Messenius samt hans skicklighet i
teckning väckte sådan uppmärksamhet, att han 1668
anställdes som ritare vid det på initiativ af grefve
Magnus Gabriel De la Gardie nybildade Collegium Antiqvitatum.

Dess första medlemmar voro den åldrige skalden och språkforskaren Georg
Stjernhjelm som president, Johan Axelhjelm som riksantikvarie, professorn
Johan Loccenius, Johannes Schefferus (Loccenius svärson), Olaus Verelius och
Magnus Celsius som assessorer samt sekretarius academiæ Johan Hadorph
Stjernhjelm skulle bearbeta »vårt gamla götiska språk» i ändamål att
åstadkomma ett godt svenskt lexikon, Loccenius till utgifning bereda gamla
historiska handskrifter, lagar m. m., Schefferus likaledes utge och med
kommentarier utrusta gamla historiska verk, Verelius publicera isländska
handskrifter och utarbeta ett isländskt lexikon, Celsius utge teologiska och
kyrkohistoriska urkunder samt förbereda, en publikation om runstenar, hvilka borde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>