- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Andra delen /
237

(1915-1920) Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LA MBEB TSK AI ARFVET

237

men utan kändt resultat. Sannolikt hade väl regeringen på ministeriel väg
fått någon underrättelse 0111 Jonas Lamberts döcl och att han ansågs hafva pà
detta sätt disponerat sin betydliga kvarlåtenskap, hvilket sedan, då inget
resultat vanns, blef en utrikeskabinettets hemlighet.

Yid kaparekaptenen och plantage-egaren Jonas Wennman Lamberts
frånfälle lefde i Sverige fyra af hans syskon. Föräldrarne samt en bror och en
syster hade dessförinnan gått ur tiden, nämligen Jeremias och Kristina, clöd
1716 i Stockholm barnlös, gift mecl regementspastorn Lars Sandmark. De
öfriga fyra voro, brodern Johan Berntsson Lambert, handelsman och rådman i
Umeå samt systrarne Catarina, gift med kyrkoherden Ask i Löfånger i
Vesterbotten, Brita, gift med handlanden Avander i Umeå samt Anna, gift mecl
kyrkoherden Huss i Nordringå i Ångermanland. Alla fyra efterlemnade
bröstarfvingar och deras nu efterlefvande ättlingar torde uppgå till mera än 600 kända
medlemmar. Dessa utgöra kärnan i Lambertsarfvingarnes stora skara, som
dessutom består af flera hundra anmälda arfvingar, hvilkas härstamning från
Lam-bertska slägten ä.r tvifvelaktig eller ännu ej fullt utredd:

Den ursprungliga storleken af clet Lambertska arfvet har aldrig kunnat
exakt preciseras. Förutom värdet af clet stoia jordområdet i Demerara med alla
dess plantager och öfriga härlighet skulle det äfven bestå af betydliga kapitaler
i holländska statsbanken och kanske äfven i England. Ej heller har till full
evidens kunnat bevisas, att denne kaparekapten och jordegare i Demerara
Jonas Wennman, som afses, är identisk med Jonas Lambert, om ock allt talar
för, att så verkligen är förhållandet och största sannolikhet derför förefinnes.
Derjemte har under clen snart tvåhunclraåriga striden om arfvet genom slarf och
vårdslöshet såväl af officiella myndigheter som af enskilda personer vid flera
tillfällen vigtiga dokument i frågan förkommit, hvilka kanske kunnat lemna
klarhet, äfvensom i bedrägligt syfte, allt emellanåt legitimationspapper och
annat undanskaffats af en clel sådana individer, som haft intresse af att fiska i
grumligt vatten och sjelfva tillskansa sig arfvet.

Af Lambertsarfvingarne beräknas emellertid på helt lösa grunder
detsamma mecl upplupna räntor efter 6 procent och sammansatt ränteberäkning med
dess snabba mångdubbling af det ursprungliga kapitalet att belöpa sig till
öfver 500 millioner kronor i närvarande stund och i dagligt tal går clet bland
clen skeptiska allmänheten under namnet den »Lambertska Milliarden». Det
dröjde länge, innan officiel anmälan anlände till Sverige om Jonas Lamberts
clöcl och ännu mycket längre, innan syskonen i Norrland fingo någon kännedom
derom.

Detta skedde derigenom, att studenten i Uppsala Esaias Plantin i augusti
månad 1735 tillskref rådman Anders Sikström i Umeå ett bref, hvari omtalas,
att Sikströms svärfader, Erik Eriksson Wennman, enligt till Uppsala magistrat
från utrikes ort anländt bref dött utomlands och efterlemnat en ansenlig
»pro-prie egendom». Denne Wennman, som var bördig från Umeå hade redan på
1690-talet begifvit sig till sjös utomlands. Sikström anhöll nu, clet
magistraten i staden ville förhöra sig hos magistraten i Uppsala angående
utlanclsbref-vet. Detta bifölls och när svar från magistraten i Uppsala anlände i december
samma år, upplystes, clet justitieborgmästare Johan Harling derstädes, hvilken
aflidit i december 1733, för några år sedan föredragit ett från utländsk ort
anländt sådant bref om en sjöfarande Wennman — något förnamn angafs ej —
men brefvet kunde ej återfinnas och sannolikt hade »salig borgmästaren»
besvarat detsamma men slarfvat bort det. Sikström lät sig härmed nöja och
vidtog inga ytterligare åtgärder.

Sålunda gick detta grundläggande för hela arfsfrågan vigtiga dokument
genom vårdslöshet förloradt till stort men för sakens framtida utredning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:42:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strokirk/2/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free