Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245 LAMBERTSKA ARFVET
gäckats, trots allt arbete och alla kostnader som nedlagts på deras
förverkligande. Såväl de »ärftliga lånen» som allt det andra från 1840-talet visade
sig vara bara chimérer och frågan sjönk nu i en dvala, ur hvilken clen ej
uppvaknade förr än 1871. Visserligen hade 1863 gjorts ansträngningar för att
blåsa lif i densamma genom att samla fullmakter åt en man vid namn Knobb,
hvilken anländt från Petersburg till Stockholm för att verka för saken, men,
som det snart visade sig, till ingen nytta. Knobb uppgafs vara af finsk-rysk
extraktion och slägt med fru Hjertzell, men befanns inom kort olämplig för
denna verksamhet och hamnade slutligen på Stockholms^ fattigvård.
Lambertsfrågans uppvaknande och nya lif efter sin 18-åriga dvala
berodde mycket derpå, att f. d. utrikesstatsministern, grefve Kristoffer Ludvig
Rutger Manderström ansågvs intressera sig för densamma. Inför en
Lamberts-ar f vinge, mecl hvilken han flera gånger samtalat om saken, skulle han hafva
medgifvit: »att regeringen mot slutet af 1700- och början af 1800-talet
uppburit pengar deraf som danaarf, emedan slägtingarne ej kunnat nöjaktigt
legitimera sig. Af Jonas "Wennman-Lamberts förmögenhet uppbar dessutom
regeringen nästan årligen pengar, hvilka ej redovisas i statens räkenskaper, enär
de ensamt tillhöra konungen».
Derjemte uppgafs, att landshöfding Almqvist i Umeå hade under 1871
års riksdag besökt grefve Manderström och fått alldeles samma uppgifter samt
dessutom att 120 millioner ännu återstode af arfvet i Holland, hvartill kommer
värdet af cle många plantagerna i Södra Amerika, der hela landet Damerara
tillhört Jonas Wennerman Lambert.
Någon verklig grund för a:tt grefve Manderström lemnat ofvannämnda
muntliga uppgifter torde dock ej föreligga, ty i september 1872 svarar han
skriftligen på en gjord framställning om upplysningar i arfsfrågan: »att ett
arf ofelbart funnits efter Jonas Lambert, men om clet funns kvar, vore
tvifvelaktigt, clå arfsrätten efter så lång tid torde vara preskiberad. Om arfvet
finnes, måste det sökas i Demerara, men att plantagerna fortfarande
förvaltades för okända arfvingar® räkning, vore högst osannolikt. Hvar inkomsten
af dessa, och i händelse af försäljning köpesumman deponerats, hade aldrig
kunnat utredas. Likaledes hade identiteten mellan Jonas "Wennman och Jonas
Lambert aldrig kunnat bevisas».
Således ett helt annat besked! Som vanligt gjorde dock millionryktena
kraftig verkan och man började ånyo syssla med Lambertsfrågan. Intresset vaknade
på nytt och nu öfvertogs ledningen af en man, hvilken näst efter Erik
Haqvin Huss grundligast af alla torde hafva, gäckat förhoppningarna, ty han
uppie-liöll frågan i 25 år utan att komma till det ringaste resultat. Hans namn
var ryttmästar Henric Herman Anrep, född 1805 på Slätte i Vestergötland
och således redan nu en äldre man. Han beskrifves såsom mycket soignerad
och diskret samt förnämt hemlighetsfull och tystlåten och troddes kanske just
derför sitta inne mecl djup kunskap om arfsfrågan och inblick i djupa
hemligheter rörande densamma, hvadan hans hjelp vore betydelsefull.
Derjemte egde han värdefulla relationer och stod de maktegande nära, en
omständighet som ej vore den minsta att sätta värde på.
Som antagonist mot Anrep uppträdde dock representerande
Norrlandsintresset en kronolänsman Lindahl från Umeå, men sedan denne gjort en
misslyckad forskningsresa till utlandet kapitulerade han och lemnade i juni 1878
Anrep fullmakt för den grupp af arfvingarne, som han representerade, att vara
deras ombud mot tillförsäkran om en tredjedel^af det blifvande arfvet: dock
skulle Anrep sjelf bestrida alla omkostnader. Äfven andra grupper af
intressenter, hvilka ej förut velat påkalla Anrep, slöto sig här till och lemnade
fullmakter, hvilka hopsamlades af brukspatron C.*F. Huss till Johannisberg i Torps
socken i Medelpad. Han tillhörde Anna Lamberts ättegren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
