Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ÄTTEN VON LIEWEN
gementet 1696, generallöjtnant och guvernör i Wissmar 1698 samt slutligen
general af infanteriet 1708.
En uppgift (enl. Anrep) att han 1701 blef öfverste och chef för Upplands
regemente, synes felaktig. I »Bidrag till Iv. Upplands regementes historia»
af Otto Bergström, 1882, finnes Bernhard von Liewen ingenstädes upptagen.
Den 8 januari 1678 anförde han jemte öfverste Per Jönsson Stålhammar,
hvilken ifrån trosspojke tjenat sig upp till öfverstegraclen, den venstra flygeln
af den svenska styrkan under fältmarskalken, grefve Otto Wilhelm von
Königsmarck i slaget på Rügen. Högra flygeln fördes af Königsmarck sjelf och
generalen, friherre Fredrik von Buchwaldt, centern af generalen, friherre Otto
Johan von Gröt-husen och reserven af öfversten, sedermera fältmarskalken, grefve
Jürgen Mellin. Slaget utkämpades mot en dansk styrka på 5,000 man under
befäl af ofvannämnde general Rumor, som blifvit utvexlad ur fångenskapen och
ledde till danskarnes fullständiga nederlag.
Bernhard von Liewen stod mycket väl hos konung Carl XI, men var vid
ett par tillfällen utsatt för lians våldsamma lynne. En gån.g råkade han i
en häftig clispyt med konungen mellan fyra ögon i dennes arbetsrum på Iv.
slottet. Med ens slår konungen upp dörren till den utanför liggande
drabant-salen och skrek åt de der vakthafvande drabanterna: »Skjut ner den hunden!»,
hvarvid han pekade på Liewen. Denne stod så lugn och orörlig, att ej ens
kinderna skiftade färg. Drabanterna i stället för att fullgöra befallningen,
föllo darrande på sina knän.
Vid denna syn hejdade sig konungen och gick under tystnad några steir
fram och åter på golfvet. Derefter steg han med ens fram till Liewen och
sade: »Förlåt Liewen!», hvarefter inför drabanternas ögon förhetsningen
upplöstes i en hjertlig försoning.
När det stora ’Nordiska kriget utbröt 1700, tjenstgjorde Bernhard von
Liewen först under Nils Gyllenstierna vid landstigningeii på Seland. Efter slaget
vid ’Narwa kallades han af Carl XII till Livland och han deltog i öfvergången
af Dyna den 7 juli 1701. Derefter låg han i läger vid Keiden, detascherades
derifrån med ett regemente till Kaun för att förstärka dervarande svenska styrka
och sändes derifrån att afhemta en polsk ambassad.
På årsdagen af öfvergången af Dyna den 7 juli 1702 anförde han jemte
Magnus Stenbock och Knut Posse svenska härens center under slaget vid
Ivlis-sow, en by mellan Warschau och Krakau, der en Sachsisk armé om 15,000 man
under befäl af konung August II, förstärkt af en polsk kronhär på 8,000 man
blef i grund slagen af den svenska styrkan, cirka 12,000 man under Carl XII:s
befäl.
Derefter begynte belägringen af Thorn. Under densamma, den 18 maj
1703, gick Carl XII följd af den s. k, lilla prinsen Maximilian Emanuel af
Wtirtem-berg och hertigen af Sachsen-Gotha fram mot stadsmuren och stannade
i dess närhet bakom ett skyddande plank för att genom dess springor betrakta
de belägrades försvarsarbeten. De båda prinsarne lade sig ner bredvid honom
i. gräset.
Liewen kom nu också dit och ställde sig viel sidan af konungen dock så.
att han ej var skyddad af planket. Konungen bad honom då »taga sig till
vara, att fienden ej af lians galonerade kläder måtte soupconiiera Hans Maj:t?
närvarelse eller dessutom skjuta efter honom sjelf, som de kunde tro vara en
generalsperson», men ordet var knappast uttaladt, förr än en kanonkula hven
öfver prinsarnes hufvuden och borttog Liewens högra ben. Blodet kunde ej
hämmas och efter några timmar afled hjelten. Hans sista ord voro: »Gucl
vare lof min Konung är osårad».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
