Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 ÄTTEN VON LIEWEN
Sophia Kristina, föcld 1700, död 1748, ogift.
Kulturhistoriska, föreningen i Lund eger en altarduk med det Buchwalclska
vapnet och initialerna C. E. L. och S. C. L. (Charlotta Elisabeth Liewen och
Sophie Christina Liewen).
IV. Den fjerde linien af ätten von Liewens yngre gren härstammar från Hans
Henrik von Lieiven, d. ä., född 1664 i Reval, död 1733 i Stockholm, herre till
Uelkis och Sagoval i Estland samt sedan 1725 till Runsa i Eda socken i
Uppland. Han kom tidigt i krigstjenst såsom kornett vid Drottningens
Lifrege-mente till häst, blef derefter löjtnant vid grefve Gustaf Mauritz Lewenhaupts
Infanteriregemente 1688, kapten derstädes. Vid Nordiska krigets utbrott 1700
var han öfverstlöjtnant vid Estniska Adelsfanan, men transporterades nu med
bibehållande af samma grad till en värfvad bataljon och deltog i slaget vid
Narva s. å., slog vid Pleskow 1702 under en rekognosering med 2501 man 800
ryssar på fukten, var med vid generalmajor Anton Wolmar von
Schlippenbachs nederlag viel Erastfehr den 30 december 17011, cler von Liewens båda
kusiner, tillika von Schlippenbachs svågrar, Reinhold och Joakim Fredrik von
Liewens spårlöst försvunno (se ofvan).
När Carl XII i början af år 1702 inbröt i Polen, oaktadt Polackernas alla
föreställningar och protester, enär konung August II af Sachsen, äfven konung
i Polen, börjat kriget mot Sverige med endast sachsiska trupper utan
polackernas medgifvande, medföljde von Liewen ej hufvudarmén under konungens ep-et.
befäl. Han placerades på den armékår, som under von Schlippenbachs befäl
hade till uppgift att försvara Livland och deltog i nederlaget viel Sagnitz den
19. juli 1702. Detta nederlag liksom det vid Erastfehr, trots svenskarnes
tapperhet och von Schlippenbachs fältherreskicklighet, förklaras af fiendens
num-rära öfverlägsenhet, enär von Schlippenbach nödgades detaschera sina bästa
elittrupper till Kurland till Lewenhaupts förstärkning. Följande år blef von
Liewen öfverste och chef för ett af honom värfvadt regemente i Finland.
Under åren 1704—1709 låg han med sitt regemente i garnison i Reval och deltog
i många skärmytslingar och träffningar under den ej framgångsrika kampen
för Östersjöprovinsernas försvar och 1710 utnämndes han till generalmajor af
infanteriet.
Samma år blef von Liewens värfvade regemente till större delen fånget
vid Rigas kapitulation till ryssarne. Af regementets officerare tillfångatogos
följande:
Chefen: Öfverstlöjtnant Johan Henrik von Schlippenbach.
Kaptenerna: Ungern-St ernberg, von Krusenstjerna, Bruce och Wrangel.
Löjtnanterna: von Rosen, Der felt, Calomiis, Clodt, Tyrol, von Buxhöfden
och Pihl.
Fänrikarne: Anrep, von Staden, Sarman, Janken samt Toll.
Hans Henrik von Liewen, d. ä., blef 1712 chef för Lifregementet till häst.
När 1713 års riksdags ständer samt Rådet, beslöto att affärda ett sändebud
till Demotica för att sätta Carl XII in i landets betryckta ställning och för
honom klargöra cle faror, som hotade rikets bestånd, valde man till detta
ömtåliga värf von Liewen på grund af hans anseende för klokhet, mod och ärlighet
samt hans stora förmåga att behandla menniskor. Han anlände till Demoticx
och genom sina framställningar, eller snarare genom sättet på hvilket cle gjordes
förmådde han slutligen konungen att återvända till Sverige. I Floderus
»Hand-lin* ;ar hörande till Carl XII:s historia» äro sex samtal mellan konungen och
von Liewen i Demotica refererade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
