Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
60 ÄTTEN STROKIRCH (STROKIRK)
först till Hamburg, der han skall hafva rånat och strypt en jude och derifrån
till Sachsen.
Under svenska arméns vinter förläggning der 1707 hade Cock varit
inkvarterad på ett gods vid namn Ölmitz. Här förförde han dottern i huset och
lemnade henne 500 dukater vid aftåget derifrån. Han vägrade henne dock
äktenskap, hvadan hon dog af sorg, sedan hon gifvit lifvet åt en dotter. Denna
som nu var fullväxt och uppfostrats af sina morföräldrar, sökte Cock återfordra
af dem, men de nekade att utlemna henne. Cock beslöt då att använda våld
och i sällskap med en kapten Serrand och en annan officer reste han på nyåret
1724 från Dresden till Ölmitz, inträngde i huset med dragen värja samt
mördade de båda gamla. Deras son lyckades dock fly undan och tillkalla hjelp
och mördaren nådde ej sitt mål att bortföra flickan. Kort derefter blef han
gripen af ordningsmakten och afrättades i Dresden efter ett fruktansvärdt
motstånd på sjelfva afrättningsplatsen.
Anton von Kock hade en son Carl Niklas von Kock, född 1732, död 1800.
Han var häftig, kvick och begåfvad och fadern fruktade, att om han finge
studera, skulle han komma att efterlikna sin farbroder, Cock von Gyllenstein.
Derför lät han afsiktligt försumma sonens uppfostran och lät honom endast
lära sig att läsa och till med detta ganska ofullständigt. När fadern dog, var
Carl Niklas ännu ej myndig, men han öfvertog sjelf skötseln af Håkanbohl,
som han nu ärfde. Dermed gick han väl i land och genom ifriga själfstudier
sökte han afhjelpa bristerna i sitt bokliga vetande.
Några år derefter inträffade en händelse, som gaf anledning till, att han
brådstörtadt lemnade orten. Han hade nämligen under julfirandet kommit i
intimt förhållande till en temligen bedagad och ingalunda bedårande fröken
Camitz från trakten och en tid derefter gjorde hon häftiga demonstrationer
mot hans frihet såsom ungkarl, under föregifvande af iråkad grossess, hvilken
dock i sinom tid befanns ogrundad och fordrade äktenskap. För att undfly
alla faror sålde Carl Niklas von Kock, nyligen blifvit myndig, i största
hemlighet sina egendomar i Nysund och flyttade i tysthet till Kattviken vester om
Karlstad och sedan till Borgviks bruk i
Vermland, der han bodde intill sin död.
Nu delades Håkanbohl i två gårdar Norra
ocli Södra Håkanbohl. Norra Håkanbohl
inköptes, som äfven är anfördt af
brukspatronen på Degernäs Johan Camitz och
öfvergick sedan till släkten Strokirk och
Hammarhjelm, Södra gården förvärfvades af släkten
Berger. Denna släkt är känd sedan slutet
af 1600-talet och antages hafva inflyttat från
Tyskland, fastän man ej känner, hvarifrån
derstädes. Äldste kände stamfadern är en
Alexander Berger, död 1720,
kronobefallningsman och häradsfogde i Leke och
Karlskoga bergslager. I Bergerska släkten
stannade Södra Håkanbohl ända till början af
1890-talet, då det inköptes af ingeniör Johan
Fredrik Wester på Billinge, född 1845, död
1912.
Ryttmästaren Elias Carl Strokirk ingick
1844 på Nynäs i Visnum-Kils socken i
Vermland äktenskap med Ulrika Charlotta
Emerentia Hammarhjelm, född 1823 på
Kronotorp i Visnums socken, död 1901 på Degernäs
FRU ULRIKA CHARLOTTA EMERENTIA
STROKIRK, född HAMMARHJELM
f. 1823 d. 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
