Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
ÄTTEN HERLENIUS, IIERLÉN
öfvertog lian nu skötseln af flere af dennes
egendomar och bosatte sig på Berg i
Väsehärads socken. Der bodde han ända till 1833,
då han till följd af iråkadt obestånd, orsa-,
ka dt hufvudsakligast af borgensförbindelser,
nödgades afträda sina tillgångar till
borgenärerna och göra konkurs, hvarefter han
under 15 års ticl flyttade än till clet ena än till
clet andra stället; under denna ticl bodde han
på ej mindre än 11 olika platser. År 1848
bosatte han sig på Lassegård, nuvarande
Pos-seberg i trakten af Kristinehamn hos sin
äldsta dotter Brita Maria, som föregående år
blifvit enka efter bruksförvaltaren vid
Dejefors bruk i Nedre Ulleruds socken i
Vermland Anders Gustaf Örtensten. Med henne
flyttade han 1854 till Kristinehamn och två
år derefter kom han till sonen Jonas, som då
var disponent på Edsvalla bruk i Nors
socken i Vermland. Här bodde han till 1864,
då han flyttade till sin dotter Johanna pä
Ackkärns bruk, äfvenledes i Vermland, som
samma år blef enka efter dess egare
brukspatronen och kammarherren Claes Erik af
Geijerstam. Här kvarstannade han till sin
ci o cl j öo (. nan ligger oegratci i Herleniuska familjegrafven på Kristinehamns
kyrkogård, der äfven lians hustru, sönerna Daniel (askurna) och Johan Henrik,
döttrarne Henrika och Gustafva samt dotterdottern Sophie Tornblad fått sitt
sista hvilorum. En vacker minnessten af svart granit är rest på grafven af
dottersonen häradshöfding Sven af Geijerstam.
Fältsekter Herlenius var en man med ovanligt ståtligt och vackert
utseende. Till sin naturel var han godmodig, humoristisk och intresserad
sällskapsmenniska. Ifrig jägare sköt han sin sista hare efter fyllda 75 år. Hans stora
hjelpsamhet och godhjertenhet förledde honom till oförsiktiga borgensförbin^
delser, så att han från att lia varit en förmögen man efter konkursen kom på
bar backe. På ålderdomen blef han blind — ett arf från Kolthoffska släkten
— men detta liksom andra motgångar bar han med stort; jämnmod, så att då
någon beklagade honom, svarade han helt muntert: »Jag har sett nog af denna
verlden, så att jag är nöjd, som clet är».
Gift 1810 med sin syssling Margareta Elisabeth (Greta-Lisa) Ferner, född
1782, död 1853, dotter till häradshöfdingen i ’Östersysslets domsaga i
Vermland Jonas Ferner och Maria Ullmark.
Jitten Ferner är nu utslocknad. Dess äldste kände stamfader är
rådmannen och borgaren i Filipstad Jon Göransson, föclcl 1649, död 1701. Släktnamnet
Ferner antogs af hans son Georg, föclcl 1687, död 1741, lektor i Karlstad och
prost i Nors församling, gift med Anna Helena Noreen, lödd 1.707, clöcl 1772,
tillhörande den bekanta Vermlandssläkten Noreen, i hennes 1. gifte; gift 2.
med sin förste mans efterträdare prosten Petrus Ekman. Hon begrofs i Nors
gamla kyrka, hvilken refs, clå en ny uppfördes, hvilken färdigbyggdes 1797
och är belägen ett stycke söder om clen gamla. Hennes grafplats kan nu ej
återfinnas och på hennes grafsten, hvilken äfven är försvunnen, stod följande
vackra inskription:
FÄLTSEKTER
JOHAN HENRIK HERLENIUS
f. 1780 cl. 18G7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
