AXEL BANÉRS DONATION teket hade alltså avsevärt mer än tredubblats på en enda gång! Utom dyrbara lärda verk finner man ritualböcker, som klosterbröderna begagnat till daglig andakt och där de gjort anteckningar om sina högtidsdagar. Vad kände de när dessa frånrövades dem av kättarehänder från andra sidan havet? Och vilka öden gingo deras kära böcker till mötes? Böckerna hade de vårdat med omsorg. Inuti var bok hade de präntat klostrets namn, likaså stämplat några frampärmar — minst 4 — med klostrets namn. Hade detta icke kunnat 'hindra deras förskingring från Pelplin, så har det åtminstone bidragit till iden- tifieringen när de omsider hunnit i hamn hit till Stiftsbiblioteket. Flera gånger ha dessa inskrifter varit uppmärksammade. På uppdrag av biskop Erik Benzelius d. y. upprättade lektor Carl Echman, sedan prost i Söderköping, en boklista, i vilken han anteck- nade föregående ägare så långt han gitte. Det är icke få gånger han i kanten fick skriva: Pelplin, Biblioteket har levat på gåvor och vårdats av insikts- fulla män med pietetskänsla. Ej under att donatorer blivit ihågkomna på detta sätt. Bokförrådet flyttades upp i det gamla tornet. Där voro böckerna magisinerade på breda hyllor så att de stodo uppställda i ända till 4 rader efter varandra. Dessa skåp eller vad man vill kalla dem, voro på sina ställen så höga att man för att nå de översta fick binda ihop icke mindre än 3 av bibliotekets längsta stegar. Fingertjockt damm lagrade sig på böckerna. Att leta rätt på en bok under dylika förhållanden var i sanning ingen lätt sak och skedde väl endast i nödfall. Men att gå igenom hela biblioteket, hylla efter hylla genom alla led ända upp för att anteckna böckerna från Mariaklostret i Pelplin, en frivillig inventering utan något praktiskt syfte, bara av hän- givet intresse för böckerna och deras 'historia! Detta arbete utförde för ett halvt sekel sedan den beundrams- värde Levin Christian Wiede. 13