ELSEVIERER sruf, sedermera kyrkoherde i Skällvik och S:t Anne. Den präktiga latinska hyllningen är helt konstfullt hopkommen i ”Echo nymphalis”, där var fråga be- svaras av ekot med välfunna rim. (Ditt sista ord, vad är det väl? Eko: Lev väl.) ””Postremum verbum die mihi quale? E: Vale”. Några mer än i ett avseende besynnerliga tyska verser avsluta det heia. Trycket, och det ökar dess värde för oss, är från Linköping. Hertigparets förstfödde tillägnas tryckta latinska verser av Olaus Sunonis Lincopensis, och när Gustaf Samuel på våren år 1670 först såg dagens ljus upp- vaktar prosten i Söderköping Laurentius Laurinus personligen på Stegeborg, men finner hertigen bort- rest. Hemkommen skriver han ett underdånigt brev med anhållan om Hans Högfurstliga Durchlaucht i nåder måtte upptaga bilagda gratulationssång. Vi kasta en blick på prostens välmenta verser och slå igen volymen med en känsla av tacksamhet att de ändå finnas bevarade, dessa små intima papper, vrakspillror från det forna livet på Stegeborgs slott. ELSEVIERER För ett trettiotal år sedan försåldes på auktion dupletter ur Linköpings Stiftsbibliotek. Den mate- riella vinsten blev ganska ringa, endast omkring 6,700 kr., i betraktande av att bland de 3,572 numren icke mindre än omkring 230 i katalogen fått beteckningen rara eller därutöver. På sitt sätt visa dessa siffror att i vårt bibliotek finnes ett betydande antal rarite- ter. Dessa voro endast dupletter, huvudexemplaren måste ju finnas kvar. Vem kan räkna rariteter som icke kunnat dupletteras? Genom specialundersök- 43