ELSEVIERER tillhört omkring ett hundratal olika ägare. Detta torde icke så oväsentligt höja deras värde. Bland dem som bidragit med de flesta Elsevierer tillkommer det mig, man finner det nästan naturligt, att först nämna Erik Benzelii namn. 32 nummer räk- nar samlingen, därav några utsökta praktverk och rara upplagor av kända arbeten, vilka ytterligare vun- nit genom biskopens egenhändiga annotationer i böc- kerna. Hur värderik är icke exempelvis den lilla vo- lymen med en av Bacos märkligaste filosofiska avhand- lingar, som år 1707 ägts av Emanuel Swedenborg och av denne enligt inskrift skänkts till svågern Erik Benzelius. Man bör ihågkomma män som Hellwik, E. von Roland, H. von Lingen, Sam. Älf, Lidén, Erik Benze- lius d. ä., Lagerfelt, alla bibliotekets sanna vänner, vilka genom sina gåvor även riktat vårt förråd med de vackraste tryckalster till ett antal av nära hundra. Andra män icke att förglömma: Bure har med sitt kända exlibris: ”Ita Burei possessio” prytt en avhand- ling i kronologi, själv har han ägt boken år 1642 den 7 februari; den kände språkforskaren Sparwenfelt skän- ker till vårt bibliotek en värdefull Elsevier, dessvärre ombunden i nyare tid; den 17-årige Olof Dalin har ägt en fransk upplaga av nya testamentet, vilken efter åtskilliga öden nu finnes här; så ock den yngre Linné, Johan Ihre, Jesper Svedberg, Bengt Oxen- stierna (karolinen), Johan Peringsköld. Det är omöj- ligt att här räkna upp alla namn. En volym till måste dock omnämnas, en 'Tacitusupplaga av 1640 med Hugo Grotii noter. Hundra år senare antecknar Anders Johan von Höpken sig som ägare av boken, i vilken han gjort talrika anteckningar. I frampär- men stå följande intressanta ord: ”Detta exemplar begagnade alltid Riksrådet Höpken under sin trägna läsning”. Och Höpken som blivit kallad ”Sveriges Tacitus”! Välbetänkt har följande tillagts: ”Får ej bortsäljas såsom dublett”. Av kända praktverk som utgått från Elseviererna 46