gå BURE-MINNEN kigt och kladdartat, som vanligt, är rätt typiskt. Där möta oss funderingar, späckade med lärda citat angä- ende de äldsta tungomålens antal, vilka gott kunnat haft sin plats bredvid Hildebrands förutnämnda av- tryck ur Bures språkliga avhamdling. En del blad visa, ser det ut, samma slags papper som denna volym och kunna väl ha skrivits vid samma tid och för samma ändamål. Bland dessa lösryckta bitar döljer sig även en kladdliknande tabell ”Runarum varietas ex authoribus” med 14 kolumner. Här jämföras flera runsystem med andra alfabet. På bladets andra sida finnas hänvisningar till Olaus och Laurentius Petris runarbeten samt Bures funderingar, nog så beteck- nande för den märklige runologen. Bladet bär sid- nummer 86. I en annan volym i Benzelii samling gömmas 8 blad, bland vilka ett med sidnummer 85 står i omedelbart sammanhang med de förstnämnda. Där åberopas Bonaventura Vulcanii kända arbete från år 1595. Man får en ungefärlig datering för anteck- ningarna då det hela ser ut som förarbeten till den be- römda tabellen på Bures stora runtavla av år 1599— 1600, f. ö. det äldsta kopparsticket av någon svensk man. Det ståtliga kopparsticket överlämnades som be- kant till hertig Karl. Tydligen insåg denne att run- forskningen kunde bidraga till fäderneslandets ära, ty pass blev utfärdat för Bure i wugusti 1599 att ”dragha kring om hela rijket at afskrifva runestenar”. Detta är det första tecken från regeringsmaktens sida att behjärta fornforskningens betydelse. Vilket land har på den tiden att uppvisa så vaken blick för kul- turändamål! Endast 4 exemplar av detta berömda stick äro kända. Emellertid finnas i en handskrift, som tillhört Benzelius, härstädes några fragment av ännu ett exemplar. Bland våra bitar finnas just de ? vikti- gaste, runtavlans ”Elementa runica” i sin första ver- sion och en annan för svenska grammatiken, som Lindroth ådagalagt, synnerligen märklig tabell. 1915)