Vår dyrbara 1500-tals rustning och våra vapen angripas av rost. Myntsamlingen är otillgänglig på grund av bristen på sakkunnig katalog. Och manuskriptssamlingen, pärlan bland Stiftsbibliotekets dyrbarheter. Ett och annat har införlivats med vårt bibliotek i våra dagar och mera blir det, tack vare utlovade gåvor. Hur mycket skulle icke kunna nyförvärvas genom köp. Nyligen erbjödos gamla brev till salu —. Vanvård är det första intryck man får och ju mer man söker närma sig handskriftsvolymerna, desto mera befästes denna känsla. Dels därför att så många dyrbara originaldokument ligga illa förvarade, dels därför att endast om en del nödtorftiga underrättelser finnas i tryck, varom den lärda världen kunde få notis. Även om i Stiftsbiblioteket besök göras av lärda forskare, nödgas dessa för sina ändamål i allmänhet företaga tidsödande undersökningar i volymerna, utan säkerhet att finna något. Erfarenheten har lärt att viktiga notiser emellanåt finnas på de mest oanade ställen. Endast en mycket summarisk förteckning finnes i handskrift, ett provisorium, som snarast måste ersättas av en verklig katalog. Det är vår ofrånkomliga plikt att skaffa en sådan, och detta ju fortare dess hällre. Men därtill fordras arbetskrafter, arbetsro och pängar. Biskop Lindblom utgav år 1793, alltså för ett hundra tjugufem år sedan, Linköpings Biblioteks handlingar, i vilken han lät trycka för sin tid goda kataloger, notiser om bibliotekets tillväxt medels gåvor etc., oumbärliga ännu i dag. Då var det en uppryckning i biblioteket som aldrig förr. Denna första del åtföljdes av en andra. Men därmed stannade det. Att fortsätta denna publikation vore ett önskningsmål framför många andra. Där borde införas uppsatser, större och mindre, om bibliotekets skatter, tidsenliga kataloger tryckas, främst över manuskripterna, originaltexter utges i kritiska upplagor, bibliotekets historia klarläggas, donationer antecknas, dess tillväxt och liv beskrivas. Men därtill saknar biblioteket alla medel.