Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ditresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
/
konstycken i vattnet och dyka ner efter sjunkande slantar, som kastas
till dem. Man ror i land, medan de simmande figurerna omkretsa
roddbåten och sträcka sina mörka armar efter slantar, som de
stoppa i munnen — de ha ju ingen annanstans att göra av dem.
Fem timmar ha vi att ströva omkring i den smutsiga staden,
varje främling med en eskort av ett dussin »guider», gatuförsäl-
jare, spåkarlar, de flesta enögda eller angripna av ögonsjukdomar.
Den lilla staden är i dag fylld av passagerare från »Prinz Hitel
Friedrich»; man möter varandra, sluter sig samman 1 större grup-
per, köper tropik-hattar, betraktar basarer och ormtjusare, tittar
in i moskéer med de obligatoriska halmtofflorna på fötterna och
in i de redan på förmiddagen livliga arabiska kaféerna; och först
och sist tittar man på folklivet.
Till lunchtid är man åter ombord; och eftermiddagens färd
genom Suezkanalen förlöper enformigt mellan två ökenliknande
landsträckor, den ena alldeles utan och den andra med något litet
vegetation, samt förbi stora saltsjöar, där ibland någon grupp
flamingos står och speglar sig på långa ben. Och så möter
man en karavan — en riktigt ordentlig traditionell karavan på
10 kameler, just som en sådan skall se ut, och det fastän det
finns järnväg som går parallellt med oss utmed kanalen.
Strax efter solnedgången möta vi i en utvidgning av kanalen,
där kolosserna ändå nätt och jämnt komma förbi varandra, en
syskonbåt, en annan Lloydångare på återväg, och man utbyter
jublande hälsningar, skrik och sång och musik. Medan alla sta
uppradade utefter relingen och titta över till varandra, hör jag
mitt namn ropas, och från den andra båten viftar en gammal
bekant, en globe-trotter, med vilken jag har många minnen ge-
mensamma från förr, fastän vi sedan alldeles förlorat spåret av
varandra. Där stå vi nu midt emot varandra igen och titta och
hälsa och vifta. Jag hör något tillropas mig, men vi ha glidit
förbi och jag kan inte mera urskilja orden genom det allmänna
ropandet och hurrandet. Så bokstavligt som möjligt »ships that
pass in: the night.
Sedan vi morgonen därpå passerat Sinai, som ligger där stra-
lande solbelyst och väcker gammaltestamentliga föreställningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
