Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ceylon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
De som kommit närmare in i förhållandena ha den erfaren-
heten, att missionsverksamheten, som vill tvinga europeisk civili-
sation på infödingarna, gör mera skada än gagn. Den blan-
dar bort begreppen och förstör deras gamla traditioner. Infö-
dingarna skicka sina barn i missionskolorna, emedan de där få
undervisning gratis; så snart de slutat skolan, återvända dock
de flesta till sina gamla gudar och gamla seder och bruk,
men de äro då varken det: ena eller det andra. De ha kanske
lagt sig till med några vanställande europeiska klädesplagg och
den för dem onaturliga vanan att sitta på stolar.
Talar man vid missionärer, skall man i många fall finna att
de anse traditionen — även den mest meningslösa, som inte
har med själarnas frälsning att skaffa — för något heligt. och
oantastligt, så snart det är fråga om deras egna lokaltradi-
tioner. Men så snart det gäller andra folks för dem lika heliga
traditioner, så behöver man inte alls ha någon aktning för dem;
de äro bara löjliga och onödiga, och man för utrotningskrig
mot dem, för att ersätta dem med sina egna, som inte alls
passa dit.
Mr Harding har på sina underhavandes begäran låtit bygga
ett tempel åt dem, där de emellanåt kunna offra en höna åt sina
oudar för att hålla onda inflytanden på avstånd. Och så äro
de lyckliga och belåtna med tillvaron och arbeta bra och behöva
inte bry sina hjärnor med några nymodiga teologiska spörsmål
eller få sina religiösa känslor omstörtade.
En bild av plantageägarliv och plantageägartyper fick jag en
eftermiddag på en tennisklubb ett stycke automobilfärd från
Preston, där traktens vita societet, d. v. s. idel teplantagefamil-
jer, samlas en gång i veckan, och dit varje familj i tur och ord-
ning då har med sig te och kakor för hela sällskapet.
Från Preston fortsatte jag med järnväg ännu högre upp bland
bärgen till Nuwara Eliya, dit alla resa, och som jag hört be-
prisas som bland det naturskönaste och mest lockande Ceylon
har. Min erfarenhet blev motsatsen. Naturen var hård och
karg och tycktes ännu mera osympatisk därigenom, att det oav-
brutet regnade de par dagar jag stannade där. När man gick ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
