Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
en tråkig engelsk kyrka; där engelska officersfamiljer ha sina
bungalows, och där varje byggnad ligger så långt från den nästa,
att det är en hel åktur mellan dem. Och man måste stiga upp före
soluppgången för att hinna bort till det Benares, som är Benares,
till den timme då det är som mest Benares.
På den plats där jag stiger ur min hotellvagn, vid Dasaswa-
med Ghat, för att gå nerför trapporna till min väntande bat,
sitta tre ormtjusare hophukade på sin matta och bilda en så vac-
ker grupp, att man inte behöver vara reptil för att tjusas därav.
Omkring dem ligga blänkande mässingslothor samt stora klot-
formiga lerkrukor. Hinduerna ha samma förmåga som igelkot-
ten att rulla in sig i sig själva, så att de knappast ta någon plats
alls, när de sitta hophukade i vilande ställning; och armar och
ben komma fram endast när de behövas. När jag stannade
och tittade på dem, så kom det liv i de tre figurerna samt
även i krukorna: ty ur de senare kom vid ljudet från de förras
pipor fram en mas a ormar av alla möjliga storlekar och sorter
och färger och teckningar samt jätteskorpioner ur de minsta lo:
thorna. Jag vann från början deras aktning och sympati genom
att stifta personlig bekantskap med de vackraste och smidigaste
av deras djur; med graciösa rörelser slingrade sig den ena efter
den andra av dessa uppför mina armar, tills jag var klädd 1 or-
mar. Därmed äro titlarna bortlagda och de tre ornitjusarna mi-
na vänner. Och varenda morgon, när de se min vagn på avstånd
närma sig, bli de tre orörliga statyerna levande, vinka till mig, blåsa
i sina pipor, och hela mattan befolkas på ett ögonblick av ett bro-
kigt, skiftande, ringlande vimmel. Cobrorna resa sig vid signa-
len rätt upp ur sina krukor, spänna ut sina olasögonsskärmar
och leka att de angripa sina tjusare, vilka senare reta dem för
att dock alltid komma undan deras hugg. Ormtjusarna kunna
inte annat än hindustani; :men på något sätt första vi ända
varandras språk och ha intressanta samtal om ormar och
skorpioner. När jag efter alla förevisade ormkonster kastar till
dem några slantar och går vidare, äro vid en given flöjtton alla
ormarna på en sekund åter inne i sina krukor. Utom den
stora pythonormen, fet och plussig och tung. den enda osympa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
