Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[50
begöts bara med litet heligt vatten, som hämtades upp i en kru-
ka. Så lägges den fattige framstupa på den alltför korta vedtra-
ven, benen vikas upp med fötterna på ryggen, och ett: par tunga
vedträn läggas ovanpå för att hålla kvar ställningen. När dessa
brunnit upp, sträcker den döde ut en arm och efter en stund de
tre andra extremiteterna utanför bålet. En likbrännare viker in
dem igen i lågorna med sin bambu, och därvid faller den ännu
helskinnade handen av. När fattigbålet brunnit helt ner, äro
armar och ben borta, men bålen är ännu en mjuk, svartnad massa,
och huvudet hänger samman därmed. Bränderna släckas av med
Gangesvatten, varvid tänderna och ett par revben lysa fram vita,
och fragmentet rullas ner i vattenbrynet, dit några hundar följa
efter och kasta sig över det. Andra hundar, som inte lyckas få
nägot med, vända sig mot ett lik, som ligger på ett ännu-ej an:
tändt bål och rycka otåligt i svepningen, men bli bortjagade. Vid
ett ogrannbål, där fötterna stuckit ut, ha dessa fallit oskadade
av med ett par förkolnade skaft, och hundarna springa nu ’sin
väg med var sin fot i munnen.
Enligt regeln skola alla brännas, utom heliga män och präs-
ter samt barn under två år, vilka skola kastas hela i Ganges. Dock
fuskas mycket mot denna regel, ty jag såg många lik, som inte
hörde till dessa kategorier, segla förbi utmed min båts sidor och
flyta omkring som farkost för hackande kråkor och gamar, vilka
med sina utspända vingar bildade svarta segel: Vad: fåglarna
lämna, göra de stora feta Gangeskrokodilerna slut på längre bort
utom staden; och på den långgrunda flacka sandstranden midt
emot springa alltid hundar och snoka efter vad som driver i
land där.
En gång såg jag ett kadaver, till formen en ballong och till
färgen grönt, vilket, fastnat i ett gammalt sjunket båtvrak all-
deles intill där en stentrappa gick ner i floden: På denna —
knappa två meter från liket — trängdes människorna med sina
andaktsövningar och bad, och gång på gång fyllde de sina blän-
kande mässingslothor med det heliga vattnet och drucko ur dem.
Gangesflodens helighet lär bestå — från profan och materia-
listisk synpunkt — i att den innehåller salter och dylika ämnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
