Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fm JT ART
IEA
som hindra förgiftning och infektion. Annars skulle väl också
hela staden dö ut av pest.
Från min båt såg jag vid en annan ghat ett långt brokigt tåg
komma ner för den breda trappan. Först sj ungande präster, kläd-
da i röda och vita, gula och gröna draperier; så. en bår, på vi-
ken låg en man, så när som på huvudet svept i eldrödt siden
med guld; och så en rad rödklädda kvinnor högljudt sjungande, skri-
kande, gråtande och klagande. Bären ställdes i solen på det
nedersta trappsteget vid vattenbrynet. Prästerna gingo och satte
sig i skuggan av ett parasoll — d. v. s. en bambustör, uppbä-
rande ett rundt, flätadt halmtak — på ett av de utskjutande fyr-
kantiga stenblocken, fortsättande sin sång. Och kvinnorna satte
sig" i flock på ett annat, fortsättande sin veklagan. Det var en
döende, en rik man, som hade råd att bestå sig med både präs-
ter och gråterskor och med att dö intill. Ganges för att bli sa-
lig. Emellanåt steg någon ned från endera stenblocket och gick fram
och vände på gubbens huvud och såg efter vad det led och hällde
heligt Gangesvatten på honom.
Den ena efter den andra av turistbåtar med européer roddes
intill ghaten, där scenen med den döende knapptes av: Och
varje gång passade någon präst .på att, avbrytande sin säng,
sträcka ut handen och begära bakschisch för motivet.
När en fakir eller yoghi, som ej är helig nog att komma obränd
i Ganges, dör, så brännes han sittande upprätt på bålet. med
korslagda ben, i meditationsställning. I denna ställning bäres
han även till Jalsain Ghat på en bår; och bärarna ha ett rysligt
bestyr med att få den döde mannen att behålla ställningen och
ej falla framstupa.
Bland de anhöriga, som följa de avlidna till bålet. och se: på
förintelsen i alla dess stadier, ser man sällan minsta tecken till
sorg eller sinnesrörelse. Hinduerna tyckas alldeles sakna väster-
länningarnas fasa för döden, åtminstone så länge inte kristna
missionärer varit och satt skräck och fruktar i dem. Ar det
inte också en produkt av uppfostran och civilisation, denna europé-
ernas tillkrånglade uppfattning och onaturliga. fasa för en bå
naturlig sak som döden, den mest normala bland naturprocesser?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
