Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
oravningståg, så göra de vördnadsfullt korstecknet eller ta av sig
hatten.
Men här är det annorlunda: roddfärden i den tidiga morgo-
nen utmed Benares’ Ghats är ett stort, fantastiskt sagospel, vars
like man aldrig sett annorstädes, och Jalsain Ghat hör till de
oumbärligaste scenerna däri.
Det är som när våra vänner och bekanta, vilka aldrig skulle
komma på idén att ta sina små barn med att äase t. ex. eh av-
rättning i verkligheten, dock ge dem sagoböcker med hemska
illustrationer av hur riddare hugga huvudet av troll och jättar
och mera dylikt. Det ena är för dem det verkliga livet och det
ändra är sagor, och i de senare har det skräckfölla intet fränstö-
tande.
Det svaret fick jag nyligen, när jag till ett par föräldrar und-
rade över, att de fyllde sina barns fantasi med makabra och blo-
diga bilder ur sådana sagoböcker. Och samma regel gäller för
folk när det är fråga om raser och förhållanden, som inte ha något
sammanhang med deras eget. Det blir som sagor och teater.
Men här finnas nog också askådare med olika slag av intresse.
I den ensamme, medelålders världsmanstypen, som dag efter dag
outtröttligt fördjupar sig i samma skådespel vid Jalsain Ghat, tror
jag mig känna igen den trötte och livslede eller av tillvarons ba-
naliteter plågade, för vilken tanken på döden blivit. den en-
da ”trösten eller: den enda aterstående njutningen 1 livet; Man
ser hur han med tillfredsställelse och välbehag identifierar sig
själv med den som läggs på bålet och så följer med sin egen
förvandling från de mänskliga former, som hört livet till, till den
askhög, som strös i Ganges. Och varje nytt bål som brunnit
ner och varje askhög som skingras är som refrängen i en kär
melodi som tas om.
Och min båt glider vidare förbi den europeiska eller ameri-
kanska neurastenikern, herre eller dam, vars överkänsliga fysik eller
överansträngda tankeapparat är honom eller henne en källa till
ständig tortyr, och som med en suck av lättnad och en rysning
av välbehag identifierar sig med den halvförkolnade, oigenkän-
liga figur, vars kranium just slås in med en bambu: och med
|
I
|
|
|
|
|
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
