Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter prinsens död hade en liköppning företagits, ehuru innan någon
förordning derom hunnit anlända. Den utfördes af priusens lifmedikus, Rossi, i
närvaro af trenne professorer från Lund och verkstäldes, så långt ställets
förhållanden medgåfvo, med all omsorg och samvetsgranhet. Det resultat, till
hvilket dessa män, som alla voro anatomer, kommo, var, att prinsen träffats
af ett slaganfall under ridten. Emellertid hade collegium medicum på
regeringens befallning nedsändt lifmedikus Pontin och den redan nu
berömde kemisten Berzelius att besörja obduktionen af kronprinsens lik,
men de berättelser de lemnade gåfvo genom det tadel, som deri
innehölls mot förfarandet vid den redan skedda liköppningen, ett stöd åt
för-giftmngsryktena, hvilket ej heller borttogs genom livad collegium medicum
yttrade i ämnet.
Allmänhetens misstankar voro riktade mot de båda grefvamo Fersen,
deras syster, grefvinnan Piper, drottningen, grefve Ugglas, lifmedikus Rossi
med flere, men förbittringen vände sig företrädesvis mot den för sin börd,
sin rikedom och sina legitimistiska tänkesätt bekanta fersenska slägten,
synnerligen sedan en i stockholmstidningen »Nya posten» synlig fabel på vers,
»Räfvame», författad icke utan talang af literatören B. J. Törneblad, tydligt
utpekade grefve Axel von Fersen och grefvinnan Piper såsom
kronprinsens mördare. Riksmarskalken Axel von Fersen, allmänt känd för den rol,
han spelat vid hofvet i Versailles, och för sitt deltagande i den franska,
konungafamiljens misslyckade flykt till Vincennes, var en aristokrat af renaste
vatten, högdragen och stolt, men ridderlig, rättskaffens och ur stånd till
någon mod heder och ära oförenlig handling. Grefvinnan Piper var
drottningens väninna, för öfrigt "en qvick och intagande, men ränkfull och
hersklysten dam, med en allt annat än oförvitlig vandel, i hvars salonger det
gustavianska partiet hade sin mötesplats. Mindre än dessa båda utpekades
brodern, öfverste kammarherren Fabian von Fersen, om hvilken man dock
visste, att han stått i ett synnerligen ovänligt förhållande till tronföljaren.
Den 20 juni 1810 skulle Karl Augusts lik införas i Stockholm, och detta
tillfälle hade massornas hemliga, ännu i dag obekanta ledare utsett till en
politisk demonstration, hvilken slutade med ett ohyggligt uppträde, som till
heder för vårt folk saknar motstycke i våra liäfder. Trots alla varningar
intog grefve Axel von Fersen, sin pligt likmätigt, sin plats i liktåget såsom
tjenstförrättande riksmarskalk, åkande i en egen, med sex hvita hästar
förspänd galavagn. De upphetsade massorna vände först sin uppmärksamhet
mot Rossi, hvilken dock genom en rask flykt lyckades rädda sig undan den
böljande stenkastningen. Nu vände man sig mot Fersen, hvars prunkande
vagn och lysande riksmarskalksskrud föreföllo mängden såsom ett afsigtligt
hån mot den aflidne midt under den allmänna sorgen. Ropen: »Stenar åt
Fersen! Mördare!» uppstämdes från alla håll; på Stora Nygatan flög första
stenen genom hans vagn; den efterföljdes af flere andra; de höga
spegelglasen i vagnen sprungo i bitar, kusken nedföll afsvimmad på gatan, och
Fersen stjelf sårades i ansigtet. Yid slutet af Stora Nygatan, i närheten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
