Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Axel von Fersens mord blef den, man vill tro, oförutsedda följden af en
politik, som afsåg att genom högaristokratiens och bördsmaktens skymfande i
samme Fersens person stärka den nya ordningen och göra det gustavianska
partiet maktlöst vid ett stundande tronföljarval.
Massornas upphetsade lidelser voro emellertid ej lätta att hejda. Flere högt
uppsatta personer blefvo på eftermiddagen den 20 juni 1810 misshandlade och
skymfade, och sjelfva drottningen förolämpades på hufvudstadens gator, då hon
från Haga skulle begifva sig till slottet. Det var också nu hög tid för militären att
ingripa, derest ej do samhällsvådliga rörelserna skulle antaga än större
utsträckning. Några gevärssalvor och ett och annat inhugg med blanka vapen
af hästgardisterne på de kring slottet och på angränsande gator larmande
massorna återstälde ordningen, dock ej utan uppoffring af flere menniskolif.
För förebyggande af oroligheternas
förnyande under följande dagar sökte
man söija genom militärens
förstärkande med inkallade
landtregemen-ten och införandet af ett slags
belägringstillstånd i hufvudstaden.
Emellertid måsto man se sig
om efter en ny tronföljare.
Adler-sparre önskade den aflidne
kronprinsens broder, hertig Frederik
Kristian af Augustenborg, i
tanke, att man genom dennes val
skulle kunna betrygga
statshvälfnin-gen och bevara utsigten till en
förening mellan Sverige och Norge.
Han lvckades förmå Karl XIII att
•r
bestämma sig för denne prins, och
statsrådet biträdde äfven denna
mening, med undantag af Adlercreutz,
som föreslog kejsar Alexanders
svåger, hertigen af Oldenburg. En
tredje kandidat var konung Frederik
i hemlighet sjelfve Napoléon, hvilken nu kommit till insigt om fördelen af,
att ett starkt nordiskt rike bildades till motvigt mot Ryssland. Men
konungens af Danmark kandidatur var allt annat än populär hos svenskarne, och
ännu mindre utsigt att blifva vald hade prins Gustaf. Regeringen, som fattat
sitt beslut, afsände en skrifvelse till kejsar Napoléon för att stämma honom
till förmån för prinsen. Skrifvolsen sändes i trenne exemplar på olika vägar
till svenska sändebudet i Paris. Den svenska regeringens val var ej i
Na-poléons smak, dock förklarade han, att han ej ville lägga sig deremot.
En af kurirerne, som öfverbragte ofvan nämda skrifvelse till Paris, var
löjtnanten vid Uplands regemente, friherre Karl Otto Mörner. Denne
16. Jean Baptisto (Jules) Bernadotte,
prins af Ponto Corvo
(I7fi4—1844).
VI af Danmark, och för honom verkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
