Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef den allra svåraste. Hela halfön höll på att öfversvämmas, från Davoust
var ingen hjelp att förvänta, och det stöd, den österrikiska diplomatien gaf
den danska regeringen, ramlade på grund af Alexanders beslut att, trots alla
påtryckningar, stå fast vid sina löften till Karl Johan och Sverige, en
trofasthet, som är ett af de vackraste dragen i denne välvillige, men opålitlige
furstes leftiad. Så måste Danmark beqväma sig till att underteckna freden
i Kiel den 14 januari 1814. Konungen af Danmark afträdde här till förmån
för konungen af Sverige alla sina rättigheter och anspråk på konungariket
Norge, hvilket skulle »utgöra ett konungarike förenadt med Sverige».
Såsom ersättning erhöll han det svenska Pommern med Riigen. Dessa länder
skulle införlifvas i Danmarks rike; deremot innehåller fredsfördraget ingen
liknande bestämmelse om Norge. Hvad Sverige egentligen vann i denna
fred, som skulle bringa det en
ersättning for Finland, var behörigheten
att ingå en förening med Norge
såsom ett från Danmark afsöndradt rike.
Om Norges förvandling till ett svenskt
lydland eller en svensk provins
innehåller freden intet.
Freden slöts emellertid, och det
var hög tid. Redan hade nämligen
den engelska regeringen, missnöjd med
Sveriges separatpolitik, afsändt en
mycket bestämd depesch till sitt
sändebud vid det svenska högqvarteret med
order att indraga de engelska
under-stödsmedlen, derest ej den svenske
kronprinsen åter ginge öfver Elbe för
att operera mot Holland. Det lyckades
hof kansleren af Yetterstedt att förmå
det engelska sändebudet att hålla
depeschen hemlig, tills fördraget hann
undertecknas; hade ej detta skett,
torde fredens afslutande ännu länge blifvit fördröjdt. I det tryck, Sveriges
så kallade förbundne utöfvade på dess handlingsfrihet, torde man emellertid
hafva att söka förnämsta förklaringsgrunden, hvarför ej Sverige i samma fred
betingade sig större fördelar, såsom till exempel befrielse för Norge att
deltaga i afbetalandet af den danska statsskulden eller befrielse för Sverige från
den så onaturliga öresundstullen.
Åter måste Karl Johan med sina trupper marschera mot söder för att
ännu en gång deltaga i kampen mot Napoléon. De förbundne öfvergingo
den franska gränsen och framträngde under ständiga strider mot Paris.
Svenskarne deltogo likväl ej i dessa strider. Karl Johan hade alltid afstyrkt
infallet i Frankrike, till en böljan af fruktan, att det skulle kring Napoléon
28. Anders Frodrik Sköldebrand
(1757 — 1834).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
