Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
half million rubel, den så kallade rubelfonden. Då Sverige var en af
do makter, som undertecknat parisfreden, kom det äfven att deltaga i
makternas rådslag om de allmänna europeiska angelägenheterna. Så
undertecknade Lövenhjelm förklaringen af den 13 mars 1815, hvari den från Elba
återkomno Napoléon förklarades stäld utom folkrätten såsom störare af
Europas fred. I det nu utbrytande kriget mot Napoléon önskade Karl Johan, för
hvilken bourbonernes restauration var allt annat än behaglig, att Sverige skulle
hålla sig neutralt; också förebygde waterlooslaget, att Sverige indrogs i detta
krig. Sverige biträdde emellertid i december 1815 det andra parisfördraget.
Under det kongressen pågick, sammanträdde Sveriges ständer till en
urtima riksdag i Stockholm den 27 februari 1815. Landtmarskalk blef
öfverståthållaren grefve Karl Mörner, och talmansklubborna fördes af samma
män som vid föregående riksdag. Ständerna uttryckte sin och landets
tillfredsställelse med de lyckliga fälttågen och den kloka utrikes politiken, som
beredt det så länge och så hårdt pröfvado riket en ärofull fred. De antogo
nu de stadganden, hvilka ordnade de konstitutionela förhållandena mellan de
båda rikena. Dessa stadganden utgöra föreningens grundlag, den så kallade
riksakten, hvilken antogs af det norska
stortinget den 31 juli 1815 och af den
svenska riksdagen den 6 augusti samma år, på
hvilken dag den äfven erhöll; konungens
stad-fastclse. Riksakten skulle i Norge gälla
såsom grundlag, men denna egenskap har den
i formelt hänseende ej i Sverige, enär frågor
rörande föreningen här kunna, utan att likt
vanliga grundlagsfrågor hänskjutas till en följande riksdag, afgöras vid samma
riksdag, på hvilken do blifvit väckta.
Genom det egenmäktiga riksdagsbeslutet 1812 hade rikets utländska
skuld blifvit betydligt minskad, om också på ett sätt, hvars laglighet väl
kunde sättas i fråga. Den skuld, som återstod, var likväl ansenlig; dock
forefunnos nu tillgångar till dess gäldande. I fördraget mellan Sverige och
England den 3 mars 1813, der Sverige iklädde sig vigtiga både kommersiela
och politiska förbindelser, hadc England afträdt ön Guadeloupe, enligt
fördragets ordalydelse, »till hans maj:t konungen af Sverige och dess
efterträdare på svenska tronen enligt successionsordningen af den 26 september
1810». Afträdelsen hade blifvit gjord, hette det i regeringens skrifvelse till
statsutskottet, för att hålla kronprinsen »åtminstone till en del skadeslös för
de förluster af dotationer och annan egendom, som han, sedan han kallades
till svenska tronföljden, lidit genom det politiska system, som Sverige
antog» Då Guadeloupe i första parisfreden afträddes till Frankrike, skeddo
det mot en af England tillförsäkrad ersättning, och denna ersättning, hvilken
33. Dukat 1815.
1 Dessa dotationer bestodo i statsjord i Tyskland och Polen och hade jemte
fursten-dömet Ponte Corvo blifvit Karl Johan förlänade af Napoleon. Efter Karl Johans ankomst
t
Sveriges historia. VI. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
