Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den oro, Karl Johan hyste för, att de utländska hofven skulle göra
invändningar mot hans tronbestigning, visade sig öfverflödig. Kejsar Alexander
skyndade sig att aflåta en lyckönskningsskrifvelse till den nye svenske
konungen, redan innan det officiela tillkännagifvandet om Karl Xffl:s död
hunnit anlända, Louis XYLH i Frankrike erkände likaledes, om ock till stor
missbelåtenhet för de franska ultrarojalisterne, den nya svenska
konungaätten, och de öfriga makterna följde det af Rysslands och Frankrikes
suveräner gifna föredömet. Redan i maj 1818 egde den högtidliga krön ing
s-ceremonien rum i Stockholm, och den 7 september förrättades samma
akt i Trondhjems gamla domkyrka, som då ej skådat någon kröning på
386 år.
Emellertid var Sveriges ställning till de främmande makterna
allt annat än trygg, och förklaringen dertill ligger i den märkliga förändring,
ställningen i Europa undergått under de år, som följde på det franska
kejsardömets fall.
Xapoléon hade dukat under i kampen mot
Europas förenade regenter och folk, men det blef
de först nämde allena förunnadt att skörda
segerns första frukter. Hela verldsdelen befann
sig i ett både fysiskt och andligt
utmattnings-tillstånd efter de båda sista årtiondenas väldiga
strider, och häraf hade de kontinentala staternas
regeringar begagnat sig för att i legitimitetens
och den gamla ordningens intresse återtaga de
löften om borgerlig frihet och nationel
sjelfstän-dighet, de gifvit folken under befrielsekrigens
dagar. Tillfredsstälda af medvetandet att hafva
frigjort sig från Frankrikes tryckande öfvervälde,
böjde sig ock folken, trots de skärande
gen-kiriek min belöning. sagorna fran det fatal, som annu ej ville ofver-
gifva sin tro på idealen från både revolutionen
och befrielsekrigen, utan motstånd för regeringarna, af hvilka de numera
hoppades ett i bästa mening landsfaderligt regemente. Det synes äfven
hafva varit furstarnes allvarliga mening att för framtiden föra en rent
patri-arkalisk politik. Tre månader efter Napoléons andra tronafsägelse
undertecknade Rysslands, Österrikes och Preussens suveräner det ryktbara förbund,
som kallas den heliga alliansen. De höga suveränerne hade, så stod
det i alliansfördraget, kommit till den innerliga öfvertygelsen, att det var
nödvändigt att grunda makternas förhållande till hvarandra på religionens
sanningar. Deras beslut voro derfor, att de skulle till rättesnöre för sitt
handlingssätt, så väl vid sina egna rikens styrelse som i sitt förhållande till
hvarandra, endast taga religionens, rättvisans, kärlekens och fredens bud.
Do skulle i öfverensstämmelse dermed och med den heliga skrifts ord känna
sig såsom förenade i ett kristligt brödraskap, och de skulle vid hvarje till-
37. Karl XIV Johans sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
