Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troller öfver styrelsen, den nya grundlagen lagt i konstitutionsutskottets och
ständernas händer. Under riksdagarna 1810 och 1812 hade inga
anmärkningar framstälts mot konungens rådgifvare, och några missförhållanden, som
1815 års riksdags konstitutionsutskott ansett sig höra anmärka, voro af
min-dre väsentlig art! Men 1818 framstälde icke blott enskilda riksdagsmän
inom stånden, utan äfven konstitutions- och statsutskotten flere
anmärkningar, och en af dessa, framstäld af Anckarsvärd mot konungens gunstlings
Cederström, hade den allvarsamma följden, att konstitutionsutskottet beslöt,
att Cederström skulle ställas inför riksrätt, af hvilken han blott med knapp
nöd frikändes. Icke mindre betänkligt för de styrande var, att böndeme nu
kommit till fullt medvetande om sin betydelse inom representationen. De*
hade dittills genom sin af regeringen tillsatte sekreterare hållits i ett visst
förmynderskap, men »de menlösa tiderna» voro nu förbi, hvilket Anders
Danielsson äfven i ståndets sista plenum med trotsig öppenhet förklarade.
De utvägar, som af regering och riksdag uttänktes för att förbättra
penningväsendet, hvars brydsamma ställning varit hufvudorsaken till ständernas
sammankallande, ledde ej till det åsyftade målet. Många röster höjdes till
förmån för en myntreglering, i likhet med hvad som skedde 1777 och 1803.
En sådan skulle nu äfven kunnat genomföras utan större svårigheter, men
Karl Johan, som önskade undvika hvaije ackord mellan riksbanken och dess
8edelinnehafvare, ville ej lyssna till några förslag i denna riktning. Anseende,
att sedelvärdet skulle kunna efter hand förbättras genom inverkan på
vexel-rörelsen från det allmännas sida och genom användandet af tjenliga
kontroller, hade han vidtagit flere åtgärder för att »styra» den i ständig stegring*
stadda vexelkursen och för detta ändamål äfven personligen uppoffrat
ansenliga summor, trots de befogade föreställningar om det gagnlösa i ett
sådant förfarande, som gjordes honom af den tidens yppersta finansierer, en
Järta och en Yirsén. Men äfven ständerna ansågo, att alla tankar på en
realisation borde för tillfallet lemnas å sido. Man beslöt i stället att tilla
vidare stänga banken för all utvexling af silfver, att bibehålla den i
rörelsen utelöpande sedelmassan till oförändradt belopp, att till regeringens
förfogande ställa en summa af 500 000 piaster (omkring 1 900 000 kronor), som
skulle användas till att förhindra sedelmyntets försämring, med mera. Till
understöd åt de tryckta näringarna äfvensom åt åtskilliga allmänna arbeten
anslogos stora summor. Vidare beslöts, att de enskilda bankrutterade
diskonterna, hvilkas utredning staten öfvertog, skulle upphäfvas. Synnerligen
liflig var striden om understöd till det stora, men, vida mer än beräknadt
var, kostsamma nationalverket Göta kanal. Det lyckades omsider den
outtröttlige Plåten och hans icke mindre outtröttlige medhjelpare, kommersrådet
Berndt Harder Santesson, »på hvilkens skuldror den tyngsta bördan af
kanalbolagets ekonomiska bekymmer ej sällan hvilade», att äfven vid denna
riksdag betrygga arbetets fortsättning. Bolaget erhöll fortfarande ett årligt
anslag af 300 000 riksdaler banko, och arbetskassans skuld på öfver en
million till kanaldiskonten, hvars utredning ständerna åtogo sig, skulle af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
