Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod i förbindelse till de fyra riksstånden »för sin bibehållna tillvarelse och
for beståndet af sitt namn».
Ej under således, att den nya riksdagen kom att erhålla ett helt annat
skaplynne än sin föregångare. Ständerna hade åter kallats till en urtima
riksdag, hvilken öppnades den 30 januari 1834. Landtmarskalk var nu den
forne gustavianen Jakob de la Gardie, och Rosenstein, Ullberg och
Long-berg voro liksom vid föregående riksdag talmän hos ofrälse stånden.
Borgarståndet, der bruksrepresentanterne nu gjorde sitt inträde med
oppositionsmännen Tore Petré och Jonas Yærn i spetsen, var afgjordt
oppositionelt, och det samma var förhållandet med det af Anders Danielsson och hans
framstående medkämpe Hans Jansson från Elfsborgs län styrda
bondeståndet. Presteståndet, hvilket
glänste med namnen Rosenstein,
Vingård, Tegnér, Franzén, Vallin,
Grubbe, Agardh, Poppius1 och
Heurlin, räknado för öfrigt bland
stiftsombuden flere med ganska
sjelf-ständig hållning, såsom prostarne E.
S. ödmann, K. E. Hallström,
Nils Åstrand, A. Lignell och den
bekante skalden,
stockholmskommi-nistem K. F. Dahlgren. Inom
adeln utgjorde oppositionen ännu
minoritet, men en minoritet, som gaf
majoriteten föga efter i styrka. Också
röjde riksdagsförhandlingarna stor
lif-aktighet. I statsutskottet, der den i
tal och hållning imponerande,
hersk-lystne Petré funnit en sig fullt
jem-bördig motståndare i den icke
mindre inflytelserike, liflige
domprosten Kristofer Isak Heurlin,
utkämpades häftiga strider, och i ståndens plena gjordes skarpa
anmärkningar mot regeringens afvoghet mot yttrandefriheten, hennes likgiltighet för
reformer, hennes underlåtenhet att bringa verkställighet åt ständernas
önskningar, hennes försök att kringgå grundlagarna, hennes partiskhet vid
befordringar, med mera. Det vore nu, yttrade den vältalige, af koleran i unga
år skördade grefve Otto Cronhjelm, som de efterlängtade reformerna borde
ske, nu, medan den gamle hjeltekonungen ännu lefde, »vid hvars auktoritet
det svenska folket borde trygt kunna förlita sig, om det lika trygt visste,
att konungen vore upplyst om folkets tillstånd och verkliga behof».
Det var det hvilande förslaget till en ändring af den 72:a paragrafen i
53. Johan Toro Petré
(1793—1853).
1 Poppius var ombud för vetenskapsakademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
