Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Sverige, hvilken dock skänkt norrmännen ett fritt folks ställning i
Europa, visade sig dessa i förstone allt annat än tacksamma.
Orsaken till norrmännens afvoghet mot föreningen under hennes första
tidskifte är ingalunda att söka i missgrepp från Sveriges eller den norska
regeringens sida. Att riksståthållarembetet, hvilket enligt grundloven kunde
innehafvas af en svensk man, i förstone endast anförtroddes svenskar, kunde,
då man tog hänsyn till händelserna 1814, knappast väcka något missnöje.
De män, som beklädde detta vigtiga embete, voro också vuxna sitt
grann-laga värf att vara på en gång den svensk-norske konungens ställföreträdare
och den norska regeringens förmän. Den förste riksståthållaren var H. H.
von Essen (1814—1816), och både han och hans efterträdare, öfverståt-
hållaren i Stockholm, den enkle och
okonstlade grefve Karl Mörner
(1816—1818), tillvunno sig
norrmännens aktning och förtroende i hög
grad. Dock var den uppgift, dessa
båda män förelagt sig, jemförelsovis
lätt; de hade nämligen inskränkt sig
till att vara den norska regeringens
tolk hos konungen, och de hade för
öfrigt vid handläggningen af Norges
inre regeringsårenden i allmänhet
rättat sig efter de norska statsråden,
hvilkas mest forfarne och
inflytelserike medlem på denna tid var
finansministern Yedel-Jarlsberg. Men
detta tillfredsstälde ej Karl Johan
och oj heller den nye ståthållaren J.
A. Sandels (1818—1827). Också
finna vi, att Sandels förbehöll för sig
sjelf såsom konungens
ställföreträdare det afgörande inflytandet på
Norges inre angelägenheter. Likväl vann han det oaktadt ett större
erkännande af norrmännen än sina företrädare. Föregången af ryktet om sina
glänsande vapenbragder i Savolaks obygder och vid Elbes stränder, mottogs
han vid sin ankomst till Norge med all uppmärksamhet, och hans djorfvä
beslutsamhet, hans orubbliga lugn och hans ovanliga förmåga att draga
men-niskor till sig beredde honom ett stort inflytande, som växte i samma mån,
man mer allmänt kom till insigt om hans sträfvan att aflägsna allt, som
kundo framkalla missförstånd så väl mellan konung och folk som mellan
Sverige och Norge.
Emellertid inträffade just under Sandels’ ståthållarskap de första
allvarsamma sammanstötningarna mellan det norska folket och dess regering. De
första åron efter föreningens ingående hade varit synnerligen bekymmer-
58. Karl Mörnor
(1755—1821).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
