Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män till öfverläggningar om hvad göras borde vid stundande riksdag, och
i dessa öfverläggningar deltog en och annan med regeringen missnöjd för
detta förtroendeembetsman. Detta gaf anledning till talet, att en
koalition blifvit uppgjord mellan några af regeringssystemets forna försvarare
och oppositionen i syfte att förmå den gamle konungen att öfverlåta
styrelsen till den allmänt omtyckte kronprinsen Oskar. Det var i samband
härmed, den bekante Johansson i tidningen »Freja» framkom med sitt
odödligvordna:
»Med koalition
hvad är intention?
Jo, abdikation!»
ett »mästarord», i och med hvilket den sjelfkäre tidningsmannen trodde sig
afslöja den fruktansvärdaste af komplotter. Såsom ledare för koalitionen
uppgafs friherre af Nordin. Denne var ej längre statsråd. Det stora
inflytande, han en tid. bortåt utöfvat inom regeringen, hade tagit ett plötsligt
slut, och redan 1831 hade han förflyttats till president i bergskollegiet. Han *
hade på denna plats ådagalagt stor duglighet, och om stiftandet af »bruksegames
hypoteksforening» hade han inlagt stor förtjenst. Men af missnöje med styrelsen
tog han 1839 afsked och ansågs nu ämna på oppositionel väg söka återvinna
dot politiska inflytande, hans ärelystna sinne eftertraktade. Det uppgifves,
att han vid denna tid träget samarbetade med friherrame Sprengtporten,
Hugo Hamilton, V. F. Tersmeden, grefvarne D. Frölich och Jakob
Hamilton, brödeme K. H. och August Anckarsvärd, Gustaf och Lars Hierta,
Lindeberg med flere, och att sjelfve kronprinsen hölls underrättad om deras
sammankomster. Men att den så kallade koalitionens män skulle ända
der-hän hafva misskänt det storslagna i Karl Johans karakter, att de verkligen
kunnat tilltro sig att genom ett mer eller mindre hänsynslöst uppträdande
vid riksdagen förmå den gamle, men ännu spänstige och viljestarke
hjelte-konungen till en sådan svaghet som en aftvungen tronafsägelse, eller att de
kunnat så misstaga sig om det svenska folkets i grund och botten
konungska tänkesätt, att de fattat förhoppning om dess stöd vid en opposition med’
ofvan angifna syftemål, torde knappast vara att antaga. Äfven koalitionen
förutan skulle 1840 års riksdag kännetecknats af en obeveklig och följdriktig
opposition, ty så allmänt var missnöjet med det rådande regeringssystemet,
att en regeringsvänlig riksdag nu var otänkbar.
Hvad alla, som vid denna tid ifrade för framåtskridande, yrkade, var
en fullständig förändring af styrelsens anda. »Allenastyrandet» och
»sido-inflytandet» voro visserligen företrädesvis den radikala pressens slagord,
men att förmå den gamle konungen att icke blott på sätt regeringsformen
föreskrefve inhemta de underrättelser och råd, hans lagliga rådgifvare hade
att afgifva, utan äfven tillsluta öronen för oansvariga personer, hvilka vid
sina råd ej återhöllos af någon känsla af kommande ansvar, derefter
sträf-vade alla sant konstitutionele. Först af allt borde dock den då varande
konseljen rensas från alla de odugliga beståndsdelar den innehöll, ty blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
