Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likväl ej rädda henne. Utskottstillsättningen och det digra
anmärknings-memorial, konstitutionsutskottet som bäst höll på att utarbeta, utöfvade en
allt för stark påtryckning på de gamla statsråden, för att de skulle känna
sig hågade att qvarstanna på sina platser. Deras afgång fick för öfrigt ett
ganska naturligt utseende derigenom, att den stäldes i samband med
antagandet af det sedan förra riksdagen hvilande förslaget till en ombildning
af statsrådet. Enligt detta förslag skullo statsrådet hädanefter bestå af tio
ledamöter, af hvilka sju vore chefer för hvar sitt statsdopartement samt tre
konsultativa utan departement, hvaremot åter hofkanslers- och
statssekre-terarembetona skulle upphöra. Förslaget vann alla fyra ståndens bifall, och
konungen tillkännagaf äfven, huru obenägen han än var för det samma,
redan i mars 1840, att han skulle gifva sin stadfästelse derpå. Emellertid blef
det af nöden att vid valen af de nya rådgifvarne fasta ett synnerligt
af-seende på den rådande stämningen inom stånden. Sedan Rosenblad afgått
i böljan af februari, var utrikesministern, excellensen Stjerneld konseljens
främste man. Stjerneld hade fått sin statsmannabildning i England, vid
hvars hof han varit svensk minister, och ansågs derför ega sant
konstitutio-nela åsigter, hvadan han äfven af pressen betecknades såsom värdig att
bistå konungen med råd med afseende på den nya ministerens bildande.
Att frisinnade beståndsdelar måste inrymmas i den nya konseljen, insåg äfven
Karl Johan, men för en parlamentarisk ministör hade han ingen böjelse,
och det ingick ej heller i hans afsigt att gifva sin konselj den helgjutenhet,
som allena kunde bereda den någon styrka. Utgående derifrån, att man
borde taga hänsyn icke blott till de frisinnade beståndsdelarna af riksdagen,
utan äfven till de återhållande, bestämde man sig alltså för en blott partiel
ministérförändring.
Till Rosenblads efterträdare utsågs den 28 mars generaltulldirektören,
grefve Arvid Fosse, en, såsom det ansågs, erfaren embetsman med särskildt
i tullfrågor frisinnade grundsatser. I samma konselj blof Gyllenhaal
förflyttad från sitt statsrådsembete till generaltulldirektörsbefattningen, såsom
hvars innehafvare han framdeles vann en föga afundsvärd ryktbarhet. Till
statsråd utnämdes generallöjtnanten, friherre Gustaf Albrekt Bror
Ceder-ström, den siste riddaren af svärdsordens stora kors, vunnet i spetsen för
de mörnerska husarerne vid Bomhö ved, och tulldistriktchofen Olof Immanuel
Fåhræus, känd genom sitt ledamotskap i 1839 års frihandelsvänliga
tullags-komité. Den af oppositionspressen mer än alla andra förkättrade Nerman
nämdes till landshöfding i Kalmar, på hvilken plats han sedermera vann
allmänt erkännande för duglighet och kraft. Men att den sålunda
hoplappade ministeren var för svag för att kunna intaga en fast ställning gent
emot riksdagen, skulle snart visa sig. Hos konungen fann den intet stöd.
Karl Johan ville styra sjelf och fördrog icke ens skenet af att synas rätta
sig efter konseljens önskningar. De nya statsråden och de af de gamla,
som bestämt sig för att qvarstå i konseljen, hade emellertid öfveronskommit
om ett frisinnadt regeringsprogram, hvars hufvudpunkter voro folkskole-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
