Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reaktionära inflytelser hade kommit Karl Johan på den tanken att
upplösa den ohandterliga riksdagen, men hans rådgifvares välgrundade
afstyr-kanden förmådde honom att afstå derifrån. Hvad som i främsta rummet
gjort konungen benägen att upplösa riksdagen, var hans farhågor för
kabi-nettskassan, ur hvilken utgifterna för rikets representation i utlandet
be-striddes. Redan i början af 1820-talet hade man till följd af de dryga
diplomatiska utgifterna böljat öfverskrida den uppgjorda utgiftsstaten för denna
kassa, och den sålunda uppkomna bristen betäcktes genom förskott från följande
års inkomster. Härmed hade man fortsatt år efter år under förhoppning att
småningom kunna fylla bristen genom den så kallade kolonialfondon eller
barthélemyfonden, det vill säga inkomsterna från ön St. Barthélemy, hvilka
blifvit skiida från statsverket och stälts till konungens förfogande. Till följd
dels af stridigheter emellan England och Amerika, dels af de spanska
koloniernas sjelfständighetskrig hade ön tidtals haft en stor betydelse som
transito-ort, och på grund deraf hade inkomsterna från ön äfven betydligt öfverstigit
utgifterna, men då England sedermera öppnade sina kolonialhanmar för
amerikanska fartyg, hade St. Barthélemys transitorörelse upphört och öns
tullinkomster på samma gång. Då kabinettskassans utgifter emellertid
fort-gingo till samma belopp, och den inkomstkälla, som legat i St. Barthélemys
tullintägter, sinat ut, växte bristen för hvaije år, så att den slutligen från
97 000 riksdaler banko 1823 vid 1836 års slut stigit till ett belopp af
omkring en million riksdaler banko. I stället för att genom en ärlig förklaring
till ständerna söka få bristen afhjelpt dolde regeringen den samma
omsorgsfullt. År 1836 hade man likväl för att bereda kabinettskassan erforderlig
försträckning måst å barthélemyfonden upptaga ett lån å 50 000 pund sterling,
hvarför konungen och kronprinsen personligen iklädt sig löftesansvarighet.
Detta lån trodde man sig kunna genom en strängare hushållning med
kabinettskassans medel småningom amortera. Sedan Stjerneld öfvertagit utrikes
ärendena hade ock betydliga af betalningar skett; likväl var det, om dessa
afbetalningar skulle fortgå, af största vigt, att ständernas anslag till
ministerstaten och utrikes departementets extra utgiftsmedel utginge oförminskade.
Att kabinettskassan var behäftad med en brist, kände man sedan 1839
års statsrevision, och friherre Nordin uraktlät ej att nu för sina politiska
vänner lemna ytterligare upplysningar derom. För att bereda sig full visshet
om, huru det verkligen förhöll sig med denna skuldsättning, tillstyrkte
statsutskottet bifall till en af K. F. Værn föreslagen betydande minskning af
anslaget till ministerstaten. Borgarr och bondestånden godkände
den-föreslagna anslagsnedsättningen, adeln och presteståndet afslogo den, och då
ständerna sålunda stannat vid olika beslut, kom frågan till omröstning i
förstärkt statsutskott, der borgar- och bondeståndens mening segrade.
Emellertid hade statsutskottet låtit förstå, att intet hinder mötte att vid
en blifvande extra statsreglering taga frågan om särskildt anslag åt
kabinettskassan till extra utgifter i öfvervägande. Då likväl statsutskottet i sitt
utlåtande rörande den extra statsregleringen icke med ett enda ord vidrörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
