Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårdsväsendet än hans milda, menniskovänliga, för de vilseförde ömmande
hjertelag. Med synnerlig förkärlek hade han idkat de sköna konsterna; i
yngre år förde han penseln med all framgång, och på musikens område
visade han genom flere lyckliga tonsättningar en konstnärlig begåfning af
mindre vanlig art.
Sällan har en furste vid sin tronbestigning i så hög grad mötts af sitt
folks förtroende som Oskar I. Och han fortjente det äfven, ty samvetsgrann,
som han var, gick han att fullgöra sina höga pligter med liflig känsla af
hvad hans konungakall af honom kräfde och med fast beslut att egna sin
ovanliga arbetsförmåga och sina rika kunskaper odelade åt arbetet för
undersåtarnes väl. Under den långa tid, han såsom kronprins stått bredvid
tronen, hadc han haft talrika tillfällen att iakttaga både den föregående
styrelsens missgrepp och det berättigade i
många af landets önskningar, och det
var sålunda att hoppas, att han sjelf*
sedan han nu kommit till makten,
skulle bruka den samma till att
genomföra de nydaningar, som voro
dagens lösen, och derigenom hafva
den feberaktiga oro, som varit
utmärkande för det allmänna lifvet.
Hans första regeringstid skulle äfven
bekräfta, att han gjort till sin
uppgift att förbättra lagarna, att
befrämja bildningen och att lossa de
band, som tryckte handel och
näringar. Dock synes han hafva haft
sin uppmärksamhet fäst mer på
enskildheterna än på det hela, och om
han skulle fortgå i frisinnad
riktning äfven då, när det gälde rubb- „
ä i l i i.- i , . . , 70. Konung Oskar I
liingar på det politiska området, torde (1799—1859)
väl för de mer skarpsynte hafva
varit tvifvelaktigt nog. I sjelfva verket var Oskar I mer en den begrundande
eftertankens och den fina beräkningens än en handlingens man. Den kinkiga
ställning, han såsom tronföljare intagit under Karl Johans sista tid, stäld,
som han var, mellan den misstänksamme fadern och oppositionen, hade vant
honom vid en synnerligen stor varsamhet och försigtighet; också visade han
sig i det afgörande beslutets ögonblick ofta dröjande och tveksam, och i
denna obeslutsarahet ligger väl äfven i viss grad förklaringen på den brist
på följdriktighet, som utmärker hans regering. Om sin kungliga myndighet
var han synnerligen mån, ty med all sin känslighet för det hos allmänheten
för dagen rådande tänkesättet, var han fullt ut lika autokratiskt sinnad som
fadern, och han torde ej heller kunna fritagas från anklagelsen att vid fat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
