Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV.
1859—1872.
Reformer inom lagstiftningen.
Karakteristik. — Karl XV:s rådgifvare. — Riksdagen 1859—1860. -— Förhållandet till Norge.
— Kommunallagarna. — Riksdagen 1862—1868. — Det knngliga representationsförslaget.
edan i nära tvenne år hade Karl XY med full
konungslig makt och myndighet fört regeringen i
de förenade rikena, innan han genom konung
Oskars död kallades att bestiga deras troner. Om
andan i hans politiska tänkesätt var man kanske i
förstone ej fullt viss, hvadan man ej heller trodde
sig kunna förutse, i hvilken riktning hans regering
skulle gå. Han var vid sitt regeringstillträde ännu
ung och eldig, och den yrando lefnadslusten och
den sydländska litligheten i hans väsen kunde väl
gifva anledning till farhågor, att han mången gång
skulle fästa sig mer vid utansidan af tingen än
vid deras kärna, eller att han skulle låta sig
bestämmas mer af stundens ingifvelse än af mogen
eftertanke. Men dessa farhågor skingrades snart »Land skall med lag byggas»
blef det vackra, ur Uplandslagen hemtade valspråk han antog, och den sant
konstitutionela tanke, som låg uttalad deri, lemnade han sällan ur sigte. Han
hade lyckan att finna de bästa rådgifvare, och åt dessa öfverlemnade han —
dermed brytande med plägseden i hans faders tid — styrelsens enskildheter,
förbehållande för sig sjelf att följa de allmänna angelägenheterna i det hela.
Dessa rådgifvare skänkte han äfven sitt kraftiga stöd, på samma gång han
sjelf stälde sig öfver partierna, och på deras framställningar uppoffrade han
ej sällan, om ock understundom kanske först efter en inre kamp, sina egna
böjelser och tycken, då han fann fosterlandets väl och sin egen konungsliga
pligt det bjuda. Och detta sant konstitutionela sinnelag visade han icke
mindre genom den beredvillighet, med hvilken han tillmötesgick sina folks
önskningar. »Då konung och folk, så yttrade han i sitt första trontal, gå
hand i hand, kunna de med den högstes bistånd lugnt motse kommande
tider»; också bragte han det derhän, att det kunnat med sanning sägas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
