Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
desöa lyser Erik Johan Stagnelius (1793—1823), kanske det mest
storartade ämne till en universel skald, som Sverige frambragt, men hvars
utveckling hämmades och afbröts redan i unga år. Utgången ur den gamla
skolan, har han, i luifvudsak sjelfständigt, utbildat sig till en lyrisk sångare
af en så full, klar och hänförande ton, att endast få af hans samtida kunna
mäta sig med honom; och äfven på eposets och dramats område liar han
efterlemnat verk af en hög och fulländad skönhet. Svenska språkets välljud
ha få skalder som han förmått framlocka ur lyran. En motsats till honom
bildar Erik Sjöberg (1794—1828). i hvars sånger formen merendels är
underordnad, men der det tunga allvaret, den något bittra humorn eller
känslan af from undergifvenhet fått ett ofta djupt gripande uttryck. Johan
Anders Yadman (1777—1837) åter, glädjens och den friska lefnadsnjut-
ningens sångare, har gifvit form åt
en egendomlig följd af stämningar,
hvilka funnit genklang hos en stor
dol af vårt folk just derför, att han
är en ursprunglig skald af verklig
begåfning, ehuru äfven hos honom
formen aldrig vann det smältande
behag som hos några af de
föregående. Slutligen böra vi i detta
sammanhang erinra om den nyare
svenska vitterhetens mest omfattande
snille, om Karl Jonas Ludvig
Almqvist (1793—1866), Sveriges
ende verklige romantiker, med en
förmåga af flödande alstring, en
skapande fantasi, en universalitet i
stämningar och en smidighet i alla
former, som göra honom, trots hans
svagheter, till en af de mest
storartade företeelserna i hela den nvare
literaturens historia.
Kring år 1830 hade det nya skedets främsta män allesammans uppträdt,
och vid denna tid vidtager, kan man säga, en efterblomstring inom vår
vitterhet, hvilken ännu i dag fortgår, om än nya insatser, nya uppslag äro
omisskänliga. Något verkligt stort skaldesnille, jemförligt med flertalet af
de föregående, har denna afdelning af tidhvarfvet näppeligen frambragt; ty
Johan Ludvig Runeberg (1802—1877), den störste skalden på svenskt
tungomål under den samma, måste rättvisligen räknas till Finlands vitterhet. Flere
sångare af aktningsbjudånde mångsidighet och fulländad konstnärlighet hafva
dock framträdt, så att den svenska sången åtminstone aldrig tystnat. Så ha vi att
omtala Karl Yilhelm Bottiger (1807—1878), den finbildade, djupt känslige
skalden, hvars första sånger genast tillvunno sig vänner i hela vårt land,
238. Bernhard Eli» Malmström
(I81G—1865).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
