Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fånget ej mycket, och do unga författare, hvilka ungefär vid denna tid
uppträdde, tillhöra ännu knappast vitterhetens historia, åtminstone i en öfversigt
af mått sådana som denna.
Men vi hafva ytterligare att märka de vittra prosaförfattare af större
betydenhet, hvilka danats under detta tidhvarf, äfvensom dem, hvilka
hufvud-sakligen skrifvit för scenen. Den svenska romanen blef först under detta
århundrade af sjelfständig betydelse. Efter flere lyckade försök af en eller
annan författare vann detta diktslag först egentlig berömdhet genom Fredrika
Bremer (1801—1865), hvars älskliga scener ur det svenska familjlifvet blifvit
bekanta äfven i andra länder. Hennes exempel lockade Sofie von
Knor-ring (1797—1848) att teckna fina och eleganta interiörer ur de högre
klassernas lif, arbeten, hvilkas värde som tidsmålningar säkerligen skall skattas
högt af efterveriden; och i bådas spår
trädde Emilie Carlön (född 1807),
hos hvilken mångsidig
mennisko-kännedom och en mästerlig förmåga
af skildring förenat sig till
skapandet af allmänt kända och uppburna
verk. Samtidigt uppträdde
Almqvist med sina utomordentligt
fängslande, egendomliga romaner och
noveller samt Magnus Jakob
Cru-senstolpe (1795—1865) med sina
bervktade romantiska berättelser ur
vår nvare historia, skrifna i
mäster-lig stil, med rika kunskaper, men
partiska och hänsynslösa.
Tendensromanen i sin ädlaste form fick en
begåfvad odlare i Karl Anton
Yet-terbergh (född 1804), hvars humor
och kännedom om det svenska
lvn-not samverkat till alstrandet af flere
tilltalande lifsbilder. Den historiska romanen och novellen företrädes af Per
Sparre (1790—1871), Gustaf Henrik Mellin (1803—1876), Karl Fredrik
Ridderstad (född 1807) samt den konstnärligast utbildade af de nämde,
Yiktor Rydberg (född 1829), hvilken äfven gjort sig ett namn som
forskare i religionsvetonskap och arkeologi.
Det svenska dramat har under detta tidhvarf å ny o blomstrat upp, fastän
jordmånen för det samma ej förefaller rätt gynsam. Såsom kända författare
på detta område, ehuru ingendera af öfverväldigande betydelse, kunna
nämnas Johan Börjesson (1790—1866), August Blancho (1811—1868),
Johan Jolin (född 1818), Fredrik August Dahlgren (född 1816) och
Frans Hedberg (född 1828).
Ur de literära fejderna vid tidhvarfvets början samt ur den småningom
240. Adolf Fredrik Lindblad
(1801 — 1878).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
