Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Velkommen ved Furen, som Gefion drog,
J Sönner af Fjeldets Marv!
Den Længsel, som drev Jer fra Celle och Bog,
Den Tanke, som styred Jert Vikingetog,
Er vor fælles modrene Arv.
Det er Stammens Tunge og Blodets Röst,
Der hilser Jer, Brödre! paa Danmarks Kyst
Velkommen!"
"Og Vidnesbyrd bærer Jer fredsælle Hær,
At endt er Aarhundreders Kiv:
Culturen har smæltet det hærgende Sværd;
i Aandens Bedrifter, i borgerlig Færd
Er der vakt et höiere Liv,
Til sit Værk os kalder den nye Tid;
At hilse Jer, Brödre, til Snillets strid
Velkommen!"
Og Budskab J bringe, at ærerigt Nord
Gjenfödelsens Daggry skal see,
Da Kæmper opstande i Kæmpernes Spor,
Da Fædre besegle, hvad Sönnerne svor,
Og der vorder Een af de Tre. v
Det er Fortids Spaadom og Fremtids Haab,
Vi hilse nu, Brödre! med’Jubelraab
Velkommen!
Derefter helsade Magister M. Hammerich, såsom
en af Ordförandena, gasterne välkomne i ett tal, så lydande:
"Vänner och broder från det nordiska tvillingrikets
universiteter!" v
"När vi sist i vintrens tid församlade oss, för att dra
en nordisk jul, och, efter gammal piägsed, tömma
minnes-oph löftesbägaren, då satt enhvar i sitt hem, då voro vi
skiljde åt-genom land och haf, då möttes blott våra tankar
och känslor, hvilka hvarken land eller haf kunna skilja, och
medan vi h var för sig högljudt helsade hvarandra, var det
blott ett aflägset genljud, som rullade> bort öf v er våra
bröders hufvuden. Men nu är sommar, liksom för tvenne år
sedan, då studenten från brödrarikena möttes och slö to
vänskap med hvarandra vid Upsalas gamla högskola, och
sommarvädret har åter lockat dem ut på hafvet för att
uppsöka sina gästvänner^och dem, som önska blifva det. Se! vi
ärö många, som stå här för att emottaga eder, och J ären
komne hela tre skepp starke; derföre kunne vi icke alla,
som en man, räcka eder handen och trycka densamma.
Men J hafven hört vårt hurrah och vår välkorastsång, ach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
