Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sago detta lysande, och, det som för oss var ännu
dyrbarare, detta värmande, detta h jer bliga mottagande, då blefvo
vi förstummade, och det var blott en tanke, som rörde sig
i vår själ. Denna fest, tänkte vi, måtto hafva en djup, en
helig betydelse. Ja, Bröder, det var ej blott för att se och
njuta, som vi besökte Eder. Det var för att allt fastare och
fastare tillknyta de band, som oss förenar. Med b varje år
slår den Skandinaviska idéen djupare rötter i de Nordiska
folkens hjertan. De börja allt lifiigare känna behofvet af en
gemensam framtid. Och är denna tanke ej blott skön, utan
äfven sann, så kan den icke dö*, ty en sann idé är ej lik
ett stjernfall, som skimrar en stund, och försvinner; den är
som polens stjerna: den vet ej af nedergången. Den är,
som Marcelli rykte, enligt den Romerske Skaldens ord:
"Crescit occuito velut ar b or æv o". Det är då
herrligt, att verka hvar och en i sin stad för den Nordiska
andans enhet, det är då herrligt att samla strålar för en
kommande ljusare dag. Och sättet, huru en Akademisk
tingdom bör verka för detta mål, det visade oss den
föregående Talaren i sitt oförgätliga tal på Gamla Upsalas
Tingshög. Han hänvisade oss till andlig verksamhet; han
uppmanade oss, att medelst skrifter och journaler befordra ett
fast samband mellan hvarandra, och genom samma medel
. lifva den idé, som banar oss väg till folkens hjertan. •
Köpenhamns Studenter! Det är mig en glädje, att i
dag offentligt få förkunna, att Upsalas Studenter, i denna
rigtning verkat efter sin förmåga. Det är numera icke blott
en och annan af Edra herrlige Diktare, som vi känna, läsa
och beundra. Hvar sången klingar, hvar vetenskapen
forskar, der se vi Eder fortjenst. Hvad sannt här tankes, hvad
skönt här diktas, hvad godt här verkas, dermed blifva vi
alltmer och mer förtrogna. Och när så vi bygga på ett
gemensamt altare för vetenskap och konst, så sammanflyttas
ock våra hjertan, våra sträfvanden, våra förhoppningar. I
dag iir förhoppningarnas fest, en fest, sådan som Norden
aldrig sett tillförne. Hvilket lif, som rör sig i denna
skimrande sal, hvilken glädje, färdig att famna en verld; hvilket
mod, färdigt om det fordrades, att gå mot en verld! Det
är som vi kände flägten af en engels vingar. Den gamle
Romaren trodde på en Genius, sorn föddes med honom,
som log vid hans glädje, som gret vid hans tårar, som dog
med honom. Det var en "skön tro. Skandinavien har också
sin skyddande Genius, en odödlig Genius. Det är han, som
nu nedstiger i våra hjertan, som jublar i våra sånger. Det
ar nu yi röna sanningen af ■■forntids-skaldens’, ord: "Est
Deus in’no bis: agitante calescimus itlo.n Och vi
vilja allt framgent bevara denna calor, denna heliga låga,
och, värmda af den, skola framtidens skördar bringas Jill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
