Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trots någon under solen; ja man behöfde blott att införa
det franska språket vid hofvet, eller den franska
konstitutionen i ett visst land, för att göra allt slags folk,
tillochmed Jutlänningar, till äkta Fransmän.
[ vårt århundrade, som med hvarje år, ja, med hvarje
dag, for att ej tala om högtidsdagar, sådana som denna,
allt mera gör skäl för sitt namn af det äkta nationella, det
folkliga, nu både ler man och gråter, tänker och kämpar
sig så småningom ut ur denna förtviflade tankegång, som
höll på att göra alla folkslag och alla menniskor dumma,
elaka och slafviska, såsom det enda sätt, hvarpå de alla
kunde blifva lika kloka, lika goda och lika fria; men hvad
man kämpar sig ut ur, det befinner man sig ju mer eller
mindre inne uti, och derföre må det icke väcka vår
förundran, att vi ännu fa höra en hel hop löjliga saker om
nationaliteten, ja att vi tillochmed midt i Norden få
höra glunkas om den svenska nationaliteten i Finland,
den norr ska i Finnmarken, och jag tror nästan den
danska i Holstein och Lauenburg, under det att det
åter å den andra sidan hviskas om en splitterny,
uteslutande, nordisk eller skandinavisk nationalitet, hvilken
skulle i Norden uppsluka de gamla tre nuvarande
nationaliteterna, likasom Pharaossju magra nöt uppslukade de feta,
och dock icke sjelfve blefvo feta derigenom. Vore vi
emellertid, folkligt talad t, intet annat än Skandinaver, så
skulle namnet i det stora hela vara en bra dålig förmur
mot Ryssland, som snart nog skulle söka bevisa oss, att
det hörde till -Nordens enhet, att vi blefve införlifvade i
den stora nordiska veiidsmonarkien.
Dock, allt sådant der hör nödvändigt till
Övergångstidens tråkighet, och bör ej komma någon^till skada på hans
goda namn och rykte. Det gör oss icke eller någon skada,
när vi blott, efter att hafva upptäckt det gemensamma
be-hofvet af ett nordiskt fosterbrödraskap, ofta, liksom nu,
mötas och tala rent ur skägget, hvilket visst äfven Konungarne
i de tre nordiska rikena gjorde, när de fordom, såsom
sagan berättar, årligen i fredstid möttes på Hisingen eller
Dan holmen.
Ja, mina Herrar, ehuru våra möten icke behöfde
åberopa någon ganynai häjd för att vara både nödvändiga och
fröjdefulla, så äro de gamla nordiska konungamötena dock
både ett härligt vittnesbörd om, att de friborna stammar,
från hvilka vi leda vårt ursprung, tidigt kände behofvet af
något gemensamt, hvilket tillochmed deras krönta hufvuden
måste böja sig för, äfvensom de äro en spegel, som visar
oss på hvad sätt vi värdigt skola mötas så, att det varder
till gemensamt bästa och alltså till gagn och nytta för det
hela. Det sker nemligen blott när stammarno mötas såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
