Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Norrske och Svenske studenter hafva ankommit till
Köpenhamn, för att besöka sina kamrater. ’ De hafva här
„blifvit mottagne med en gästfrihet, som är en af våra
skönaste öfverlemningar från det gamla Nordens dagar. Men
de danske studenterne hafva icke länge fått vara allena om
sina vänner. Köpenhamns borgerskap har med en
miss-undsamhet, lika ädel, som allmän, hastat att formedelst
denna fest i det gröna bevisa de anlända frändernasin själs
innersta håg och sitt varma deltagande i den skandinaviska
rörejsen. Och detta, mina Herrar! är det stora med
skandinavismen, att denna idé, ehuru ännu blott få år gammal,
redan vuxit till en sådan allmänlighet och omfattning. Det
är icke mer en studentfest, detta möte; det är en folkfest.
Redan denna gång har det varit svårt att finna lokaler, nog
stora för att rymma de deltagande; om tio år skall det
icke längre bli möjligt att förnya dessa fostbrödrakärlekens
folkvandringar; vi skulle icke finna nog vidsträckta fält, för
att uppduka gästvänskapens bord. Men hvarhelst numera
en dansk, en norr sk och en svensk man mötas, der skola
de med hvarannan dela sitt hjerta och sitt Jbröd. Det är
derför, vi redan nu, vi härvarande Norrmän och Svenskar,
äro berättigade, att i hela det Norrska och Svenska folkets
namn hembära Köpenhamns borgare vår renaste och
heligaste tacksamhet för denna dag, och jag går säkert allas
edra känslor till mötes, då jag dervid särskilt förbinder ett
uttryck af vår vördnad och våra sympathier för
Köpenhamns Borgarrepresentation, denna utvalda legion, hvilken
i de sista tiderna uti sitt fäderneslands politiska
angelägenheter ådagalagt så många störsinnade prof af frihetskärlek,
ihärdighet och politiskt mod. En jublande skål för
Köpenhamn? Borgare och Borgar-representanter!"
Derefter vände sig prosten Afzelius från Enköping
till de vid festmåltiden tillstädesvarande bönderne med
följande tal:
nMina Herrar! Nej, sålunda bör jag icke tilltala Eder.
Jag erinrar mig från min hembygd: väl är Bonden från
urminnes tider Drott, eller Herre, i sitt hus, såframt hustrun icke
är det (Bravo, Br.). Nå jag märker nu, att sålunda lär
äfven här i landet vara, och det är skönt, det är godt, att så
Sr, ty det är kärleken, som gifver med sig, och ofta är det
nyttigt för bonden; att han lyder sitt Statsråd, qvinnan; det
Sr ju hon, som gläder hans llf och torkar svetten af hans
panna. (Br. Br.). Således vill jag tilltala Eder, såsom
Svenske män ännu kalla sig: "Dannemän!" mina Bröder! Jag är
icke Mmling i bondehydda. Vi "Svenskar, som stå här
framför Eder, äro till stor del af Nordisk bondestam! (Hör! hör!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
