- Project Runeberg -  Det nordiska studentmötet i Köpenhamn år 1845 /
74

(1845) With: Carl Magnus Ekbohrn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som en .tillfällighet stadfästat trenne grunder för Allfaders
namn, må vi hädanefter kalla vårt fädernesland: Danmark,
Norrige och Sverige! J Seländske Dannemän, och
medlemmar af det Skandinaviska förbundet, vi må lämpa på vår
förening skriftens ord: "Guds rike, (och hans äro alla
riken,) är likt ett senapskorn, det minst är äf alla
frön, men växer upp till’ett stort träd, der
himmelens foglar hafva sina nästen under." Så var i
begynnelsen den Skandinaviska föreningen ett ringa frö, en
tanke, född i en dansk mans hjerta; nu är det redan stort
vordet, ett träd, som slår kring Nordens trenne Folk sina
grenar. Välsigne det Himmelen! Skydde det Gud! Må det
blifva ett skggrikt näste för Nordens näktergalar! men
aldrig för örnarne! (ihållande bifall) Och nu, J Seländske
män! Må det vara frid och kärlek mellan ossl Och se vi
en broder, som sörjer och lider, må vi skynda att
bort-kyssa hans tårar! Och, J bönder! när J hädanefter om
Sabbatsmorgonen gån med psalmboken under armen, fadren
med sin son, modren med sin dotter, upp till Herrans
tempel att bedja: bedjen ock för edra bröder på andra
stranden! bedjen för det Skandinaviska förbundet’, ty ingen
välsignelse, ingen varaktighet, utan från Gud, kärlekens källa.

Sist ett ord tiil eder, J unge bröder, Skandinaviska
föreningens hopp! Nog hafva vi spisat: svårligen hafva vi
ock druckit "tillsammans. Så gjorde ock våra förfäder, till
dess de lågo under bänkarna, och blefvo till rof för sina
fiender. Må någonting blifva handling vid detta stora
sällsamma möte, Jag föreslår: Låtom oss på hvar sin strand
befordra spridandet af Brödrafolkens litteratur, att våra
snillen må få ett större fädernesland! J, mina unga
följeslagare! Viljen J lofva, att, när J blifven lärare i vår
hembygd, J viljen uppmuntra Svenskarne till läsning af goda,
danska arbeten på deras original-språk och förhindra all
öf-versättning, såsom hinderiig för vårt ändamål och
beröfvan-de snillet sin lön? (Ja, Ja!) Innu ett önskade jag från
dessa oförgätliga dagar: ett yttre tecken, spm, ehvarvi
möttes i lifvet, lät oss igenkänna en följeslagare på den
Skandinaviska färden! (ja, väl!)

Och nu »till slut, på den Skandinaviska ungdomens
vägnar: hafven tack! trofast, innerlig tack, J Bönder och
Dannemän från Seland och Schlesvig för Eder välvilja och
karlek! Välsignelse öfver Eder! Heil Danmarkl Hell
Skandinavien, det gemensamma fäderneslandet!!"

Efter denne talare erhöll Herr kapten Tscherning
ordet och yttrade följande:

"Då man’ åt mig uppdrog, ätt, å det Skandinaviska
sällskapets vägnar, föreslå en skål för Skandinavien, gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stud1845/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free