Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att, om den .invigde sig åt denna, andas tjenst, vore
framtiden dess. Här ar således endast fråga om, att J icke,
hvarken af ömtålighet, smicker eller af de skröpligheter,
som äro ålderdomens vanlige följeslagare, låten eder förleda
att misskänn a den människonaturens-, ordning, enligt
hvilken folklifvet endast och allenast kan bära frukt då, mir
ålderdomens rika erfarenhet och lugna besinning i
folkandan mötas med ungdomens mod och kraft; så att de gamle
och de unge i sjelfva verket lika litet kunna undvara
hvarandra.
Hvarest nu menniskonaturen kungör sina lagar, der,
det måste jag sjelf. medgifva, der behöfvas hvarken några
grekiska eller nordiska, rayther till stadfästelse; men då
Nordens mythologi från ungdomen alltid har varit, hvad jag
kallar min Sleipner, och hvad andra kalla min käpphäst, så
insen J lätteligen, att jag icke kan tala inför Nordens
ungdom, utan att införa en nordisk myth, visste jag ock, det
man skulle påstå, att jag droge den in vid håret. Man
sä-ge derföre hvad man vill, och så gör äfven jag, när jäg nu
här öppet yttrar, att, om än alla Tysklands philosopher
lutade sina hufvuden tillhopa, hvilket väl dock torde kunna
antagas såsom varande en omöjlighet, så skulle de dock
aldrig vara i stånd att uttänka en lyckligare bild af det fria
OGh offentliga ordet, än den, som Nordens,anda har nedlagt
i Gjaltarhörnet, som hördes öfver hundrade mil vidt
omkring och väckte alla Odins slumrande kämpar; icke heller
skulle do mera kort och sinnrikt kunna uttrycka den
sanningen, att det fria och offentliga ordet blott då blifver
fruktbringande, nationelt ocli fullt tydligt, när den
minnesrika ålderdomen och förhoppningsfulla ungdomen äro lika
goda om det, än mythen gör det, när den säger, att den
gamle Mimer och den unge Heimdal I hafva lika mycken
del i Gjallarhornet. Hvilket ord skulle då blifva hellre
hördt i denna krets, hvilken i sjelfva verket redan, liksom
.det, sträcker sig öfver haf och land, mer än hundrade mil,
så, att de unges och gamles ord endast behöfva att
ande–ligen sammansmälta för att väcka Nordens slumrande
kämpar? I en sådan krets, hvarest allt, som vi längte efter,
redan begynner att ske, är det en lust att spå; ty der gamle
och unge redan begynna att lyssna till gemensamhetsandan
hos hvarandra, der är det iätt att förutsäga, att
Gjaliarhor-net, den nordiska andans jättelur, snart åter skall erhålla
sitt gamla ljud och göra sin verkan. Ja der, hvarest
ungdomen glöder vid tankan på de gamla minnena, der måste,
om icke förr, så dock när denna ungdom åldras,
ålderdomen eldas af ungdomens förhoppningar, och då vakna alla
andans kämpar; då skall det fria och offentliga ordet
uttrycka och folkens handlingar åskådliggöra allt, hvad Nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
